Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Harry Martinson: Fem dikter - Sagans öde - Sommarstund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY MARTINSON
FEM DIKTER
SAGANS ÖDE
Förnedrad till ett lektyg förvaltat av sagotanter
tigger en saga på golvet bland klossarna oigenkännlig om nåd.
Var har jag hamnat? frågar den skrämd.
I barnkammaren, sagans ålderdomshem I
Förr var jag i fjärran; och barn, bönder och jättar jagade mig under månen.
Det var sagans styrka då, att vara fjärran, vara månens ost.
Nu är jag gripen och hållen på närhåll.
Berövad min livsluft, nattmånens spännvalv
dör jag under barnets tunga händer, och under tantens blick av slöjd.
SOMMARSTUND
En solens dag med insektssurr.
Ett sädesfält har lysningstider.
Marie sänghalms guldmoln välla ymniga ur julimarken.
En svala far som en lossnad pilspets
hän mot ditt ansikte, men vänder i sin jakt och
kvittrar i höjden om lätthetens gåva.
Mänska och hjärta, dröj här bakom bladen, glöm att gråta,
glöm ditt armod och din blyförgiftning.
Nyckelpigans lackskal glimmar.
Hjärtat bygger sig ett korthus.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
