Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Wilhelm Sjöstrand: Barndomsintryckens betydelse vid litteraturläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILHELM SJÖSTRAND
Ja, den strålen som ligger så blänkande och lång
ifrån aftonrodnans fäste över Siljan —
du kunde gå till paradis i kväll din brudegång
på den smala och skälvande tiljan.
Under något av mina första studentår besökte
jag en sommar Dalarna och närmast just den
klassiska bygden kring Siljan. Men detta har
inte åstadkommit någon förändring i min
upplevelse av dikten. Jungfru Marias svala,
rena och obesudlade gestalt svävar alltjämt
för min inre syn fram över en liten äng i min
hembygd, som jag ofta passerade, när jag
skulle plocka smultron ett stycke längre bort.
Denna äng sluttade ner mot en mindre sjö
men låg å andra sidan omedelbart invid den
stora och livligt trafikerade stråkvägen
Jönköping—Värnamo. Dammet lade sig som ett
tjockt lager över den vitklöver, som sparsamt
växte där. Det behöver knappast sägas, att
jag sett många idylliska landskapsbilder, som
bättre överensstämma med den av Karlfeldt
tecknade. Men minnet av dem härrör sig
liksom mina intryck från Dalarna inte från
barndomen utan från någon senare tidpunkt i
mitt liv.
Litteraturarten förefaller inte att spela
någon roll för det fenomen, som det här gäller.
Jag kan till exempel göra samma iakttagelse i
fråga om berättelser i bunden eller obunden
form. Händelseförloppet i Runebergs
"Molnets broder" tar för mig sin utgångspunkt i
Albert Edelfelts teckning av torpets interiör.
Men själva torpet ligger inte i en av fantasien
uppbyggd storskog utan på en viss plats i en
hage på utmarkerna där hemma i Småland.
Och från denna plats följer jag i tankarna den
åldrige fosterfadern under hans färd fram till
byn på stigar, som jag i barndomen vandrat
otaliga gånger. De olika scenerna i
fortsättningen av dikten utspelas på bestämda ställen
i samma hage. Kyrkogården är faktiskt en
kyrkogård, men denna är belägen i en glänta,
där jag brukade plocka champinjoner. Den
gamle knekten Klinga sitter cirka trettio meter
därifrån på en dikesren, där man om våren
kunde finna murklor och så vidare. I samma
glänta tilldrar sig i sin tur mästermannens
dråp på den fredlöse skogstjuven i Mobergs
"Rid i natt!". Och jag upplever likaledes med
hjälp av detta begränsade erfarenhetsmaterial
från mina första uppväxtår en stor del av
skildringarna i — för att taga ännu några
färskare exempel — Stadeners "Och ingen ser
att min daphne blommar", Hertzman-Ericsons
"Domaredansen" och Hedbergs "Vad suckar
leksakslådan?". Vid närmare eftertanke kan jag
självfallet väcka en hel mängd andra
föreställningar till liv i mitt medvetande, men ingen
av dessa tas i bruk, ehuru de förefalla
betydligt mera passande i förhållande till
författarnas skildringar än de i verkligheten
utnyttjade.
Vittnesbörd om alldeles samma eller likartade
erfarenheter och iakttagelser kan man finna
i litteraturen. Den tyske skriftställaren Bogumil
Goltz omtalar i "Buch der Kindheit" 1847,
där han beskriver sin hembygd, hur han som
barn brukade för sin inre blick åskådliggöra
de i historiska och geografiska berättelser
förekommande landskapsbilderna med anlitande av
intryck från den nejd, där han själv vuxit upp.
Och även inom psykologien har man ägnat en
viss uppmärksamhet åt frågan. I ett arbete av
Karl Lange, "tiber Apperzeption" (9:e uppl.,
Leipzig 1906), meddelar författaren i anslutning
till Goltz’ anmärkningar följande om sina egna
observationer:
"Då skapelsehistorien behandlades i skolan,
föreställde barnasjälen sig kaos som en
översvämning, förlagd till just den plats, där Saale
ofta steg över sina bräddar och i vars mitt en
av dystra lindar och pilar omgiven damm
befann sig. Dimman, vilken morgon och kväll
bildades på detta ställe, var Guds ande, som
svävade över vattnet. På Saales vassbevuxna
strand utsattes Moses i sin kista, medan hans
syster från en närbelägen äng följde det fort-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
