Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
gammal goddagspilt med smak för flickor och
vin, inte alldeles olik den nidbild av Churchill
som plägade förekomma i Hitlers tal men också
med vissa drag av den fredsmäklande
Chamberlain. Den lilla sketchen, som förefaller nedskriven
innan tyskarna tog monopol på elastisk
krigföring, är mycket betecknande för Kaj Munks
sätt att uttolka världshistorien och en inte oäven
slutvinjett på det författarskap som stäcktes
genom Gestapos väldiga seger över den ensamme
prästen i Vedersø. BLM har förvärvat den
svenska tidskriftsrätten och kommer att publicera
"Före Cannae" i nästa nummer.
Edvard Munch
En egendomlig ödets nyck ville att Kaj Munks
store norske namne, målaren Edvard Munch,
skulle gå bort samma månad. Edvard Munch var
åttio år gammal när han dog, och de sista åren
av sitt liv hade han tillbragt i oåtkomlig
isolering, intill slutet arbetande vidare på verk,
som ingen utanför en ytterligt sluten krets
skådat. Ingenting, inte ens de sista årens
omvälvningar, kunde bryta denna isolering. Munch
hörde evigheten till redan innan han ingick
i den, och svallen från dagens upprörda hav
nådde inte de höjder dit hans sista vandring
fört honom, eller åtminstone föreställer vi oss
det så. Häri liknade han Norges store skulptör
Gustav Vigeland, som kort före honom lämnade
det jordiska. De var bägge genier och
medvetna om det, besatta av den store konstnärens
hänsynslösa egocentricitet och koncentration på
väsentligheter av tidlös art. Det fanns hos
Munch liksom hos Vigeland ett starkt utpräglat
filosofiskt drag, en inriktning mot själva
livsmysteriet som är utpräglat germansk men som
hos honom aldrig förorenar det rent
konstnärliga uttrycket. Munchs måleri och grafik ägnar
sig i hög grad för litterära uttolkningar och
stämningsmakeri och det stod i intim
kontakt med de andliga strömningarna. Men hur
mycket djupsinne som än finns eller kan
inläggas i hans verk är det först och främst som
måleri och svart- och vittkonst det talar till oss.
Hans måleri är underbart rent och starkt i
färgklangen, betvingande i dispositionen och
linjespelet. Som grafiker tillhör han de största genom
tiderna. Det finns bara ett kriterium på absolut
storhet i konsten: att inte likna någon annan,
och denna självklart personliga syn präglar allt
vad Munch gjort. Man kan inte taga miste på
Munch i förhållande till hans föregångare,
däremot får man ideligen hans namn på läpparna
inför hans efterföljare. Han är på bildkonstens
område den ende skandinav om vilken man kan
säga att han inte lämnade konsten sådan han
fann den utan förändrade den, tvingade den in
på nya vägar genom kraften av sin personlighet
och intensiteten i sitt skapande. Hans
verkningsområde är geografiskt sett ännu inte universellt;
även om han är mer berömd än någon annan
nordisk konstnär, är han utanför Norden och
Tyskland inte ett namn av samma klang som
Cézanne, van Gogh och Gauguin, vilkas
jämlike han är. Men inom gränserna för sitt direkta
inflytande har han varit en sannskyldig
hörnsten i det moderna måleriet. Det är en
tillfredsställelse att veta att Sverige äger ett
representativt urval av hans konst, för närvarande utställt
på Nationalmuseum. Med spänning ser man
fram mot den dag då hela Munchs produktion
skall kunna samlas till en utställning värdig
hans stora minne. Georg Svensson
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
