Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Sten Selander: Fyra dikter - Högfjällsblommor - Afton vid Sårjåsjaure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTER
HÖGFJÄLLSBLOMMOR
Osedda, under tusental av år,
har här de blommat: klarblå gentiana,
lappljung och alpros. En heroisk vår
förlöste sekelisarnas nirvana
och sjöng för mark och rymd sin oerhörda
solsång av snöskred och av vattenfall:
och sommar kom. Men de stod oberörda
i sin förtegna värld av blå kristall.
De hörde klippblock dåna utför branten
mot djup av enslig tystnad. Dimman drev,
vanraäktigt grå och trött, in från Atlanten.
Molnskuggorna på fjällens sidor skrev
sin snabba skrift. Och smärta pilgrimsfalkar
flög visslande som pilar mot sitt bo,
och Assur föll, och Rom begynte gro.
Men blommorna drack blott med öppna kalkar
fjällviddens flöde av uråldrig ro.
AFTON YID SÅRJÅSJAURE
De vita sommarmolnen gick i bet
högt under skyn på fjällens gröna ängar,
och tusen bäckar sjöng som silversträngar
sin melodi av lycklig ensamhet.
Sollysta glaciärer har betraktat
sin spegling nere djupt i sjöns turkos,
och jökeltinnars vassa svärd har vaktat
en avskild värld att glömma världen hos.
I väster lyfter nu en fjärran kväll
drömlika berg av guld mot himlens malva.
Då ekar hårt ett skott. Ett till. En salva
från norska gränsen. Rymd och sjö och fjäll
lyssnar. Vad var det? Tystnaden försvann
och ron och lyckan. Det var människan.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
