Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Rysk kulturoffensiv
Om man frågar vad som hittills varit krigets
största överraskning så kan väl inte svaret bli
mer än ett: den konstanta ryska offensiven
sedan 1942. Efter den svaga ryska insatsen
mot det hjältemodigt kämpande lilla Finland
1939—40 och efter de förkrossande tyska
blixtframgångarna under det tysk-ryska krigets första
år kom ryssarnas framgångar som ett för de
flesta utanför Ryssland nästan ofattbart
fenomen. Vi vet nu betydligt mer om vad som
ligger bakom offensiven: en gigantisk, sedan
många år systematiskt genomförd upprustning
på grundval av en för högtryck arbetande
industri och vetenskap, som i övervägande grad
haft att lita till egna krafter. Men det räcker
inte bara med väldiga resurser i fråga om folk
och material och en intellektuell elit, som kan
organisera krigsproduktionen, leda utbildningen
och göra upp fälttågsplanerna. Det
mekaniserade kriget ställer stora krav på varje enskilds
intelligens och bildningsstandard, det kan inte
föras framgångsrikt med övervägande
analfabeter i leden. Inte heller vore den nationella
hänförelse som eldar de framstormande ryska
truppmassorna tänkbar om dessa till
övervägande delen bestod av barbariska horder som
varken kunde läsa eller skriva. Den ryska
patriotismen och stridslusten är en naturlig
reaktion hos ett folk som blivit hänsynslöst
angripet och förtryckt av motståndaren, men
djupast bottnar den i ett nyvaknat andligt liv
som stimuleras genom en systematisk
propaganda. Ryssarna kämpar för sin frihet, men
denna frihet gäller inte bara landets gränser
utan den nya sovjetryska kultur, av vilken den
enskilde medborgaren är delaktig i en
utsträckning om vilken Tsarrysslands gråa, förslavade
människomassor inte kunde drömma. Att
konstatera detta är ingen bolsjevikpropaganda utan
ett enkelt, oemotsägligt faktum som man bör
göra sig förtrogen med ju förr dess hellre.
Om denna sovjetryska kultur vet vi ännu så
länge alltför litet. Ryssarna har haft händerna
fulla med sina inre angelägenheter och har inte
haft tid och intresse av någon
upplysningsverksamhet utåt. Enstaka sovjetryska författare har
översatts till främmande språk och haft
framgång, men de är alltjämt försvinnande få.
Filmen, teatern och baletten har även efter
revolutionen fått betydelsefulla impulser från
ryskt håll; åtminstone en kompositör,
Sjosta-kovitj, har blivit ett världsnamn. Om det finns
några målare, skulptörer och arkitekter av
motsvarande dignitet så har man i varje fall inte
hört mycket talas om dem utanför Ryssland.
Det specialnummer som The Studio (februari
1944) ägnat sovjetrysk konst imponerar inte
överdrivet. Den "socialistiska realism" som den
nyaste ryska konsten skall utveckla enligt Stalin
verkar av reproduktionerna att döma bra lik
förlegat 1800-tal — bortsett från de
gesinnungs-tüchtiga motiven förstås. I vilken mån den ryska
vetenskapen gjort sig känd utomlands är mig
obekant, tydligen har den dock satt spår
särskilt på jordbrukets område.
Om förhållandena på det gebit vi här
närmast har att syssla med, nämligen litteraturens,
får man märkliga uppgifter i en artikel i The
Bookseller, baserad på officiösa informationer
från Moskva. De siffror som artikeln meddelar
bygger på den officiella statistiken fram till
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
