- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
212

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Henry Peter Matthis: Den danska våren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENRY PETER MATTHIS

folk skrev i tidningarna om arbete i trädgården:
nu kunde det och det göras för årstiden, och nu
behövde man inte vänta längre med spaden.

2

Vänta eller inte vänta våren, det var just
frågan vid det laget. Gamla män med långpipa
framför västen stod i sina trädgårdar och såg
på den svarta j orden mellan buskarna och
fruktträden, så snart solen kom fram ur dimman
eller diset. De var redobogna men avvaktande
gentemot den nya tiden. De tog små korta,
betänksamma steg i träskorna mot en grind
eller öppning i häcken, stod sedan där med
långpipan och såg blitt granskande ut över
slätten, vände sig makligt och såg tillbaka på sin
trädgård. Ögonen kisade i solskenet — ögonen
ville tro på våren, men gubben stod där och
tänkte också på andra år, då vintern kom igen,
och han var inte böjd för brådska. Han tittade
gärna på slätten i det fina vädret. Han kunde
plira godmodigt längs vägen efter cyklande
ungdomar, och kom det skolbarn förbi var han
frestad att smila och nicka. Sedan gick han in
i sin trädgård och tog omständligt fram en
rostig spade, blåste ut tobaksröken i en lång
pust och vred på spaden. Det blev kanske våren
ändå...

Det är så lockande för jordens gamla vänner
och brukare, den där lite kylslagna,
mjuktvår-liga luften och den nya silvergråa ljusningen
som ligger över markerna och över vattnet, om
man har en bukt eller ett sund att"se ut på.
Den lockar till att ta fatt och göra något i
naturen.

Så börjar man då klippa fruktträd. Det är
mycket buskar att beskära, så det tar sin tid.
Eller folk plockar kvistar efter vinterstormarna
och krattar i gångarna, under det de liksom
går och känner på jorden, om den ändå inte
är frusen, och på vädret, om det kan vara något
att lita på. Andra ser grannarna utomhus och
tar itu med att gräva i den härligt luckra myl-

lan, först nästan urskuldande och med ett
småleende om någon tittar på. Är det här för
tidigt? ville de kanske fråga — det är ju i alla
fall bara början av februari.

Jo då, visst kan vi börja, nickar kanske
åskådaren för sig själv och tänker inte på annat
hela dagen än gräva, klippa och kratta. Man
ska ju vara ute i god tid, innan växtligheten
börjar. Detta är nog våren — hör på lärkan!

3

Och sedan kan den komma, den långsamt
skridande danska våren, den mjuka och
smygande, lirkande och övertalande, men blåsiga
danska våren.

Först vill man kanske alltför lätt ta april på
förköp i februari. Men termometern stiger
retsamt sakta. Vecka efter vecka kan den röra sig
nästan omärkligt upp och ner, falla ner i frosten
en dag, och stanna där åtminstone över natten
innan den springer upp ett tiotal ostadiga
grader. Det kan vara samma pinande blåsväder
vid en månads slut som vid dess början, än mer
och än mindre med dimma, regn eller blöt snö.
Man tittar dagligen på buskarnas svällande
knoppar. Det är emellertid fortfarande långt
till lövsprickningen, det kan inte hjälpas.

Ännu är j u höstsäden det första säkra tecknet.
Den har länge satt färg på slätten, och den har
skimrat tröstande, när efter något nattligt
snöfall det vårligt gröna överallt har lyst igenom
det tunna vita floret.

Sådana halvt frostiga morgnar är fälten som
grön emalj på silver i det tindrande markljuset,
och snön smälter undan så att man ser det. Man
tycker att säden växer upp genom snötäcket.

För växer, det gör den ju hela tiden. Om
marken har haft någon tjäle så är den borta.
Och snart står vetet djupgrönt och mustigt mot
den fuktiga svartbruna jorden. I det röklätta
diset ser det ut som om det steg värme från
grönskan. Det är inte alls underligt om lärkan
blir ivrig efter att slå de första riktiga drillarna.

212

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free