Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Mars. N:r 3
- Anton Tjechov: Vadet. Novell. Från ryskan av Asta Wickman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTON TJECHOV
samma låga brinner inom dem alla. Om ni bara
visste, vilken överjordisk lycka min själ nu erfar
över att jag är i stånd att förstå dem!"
Fångens begäran uppfylldes. Bankiren lät
skjuta två gånger i trädgården.
Under det tionde året satt juristen orörlig vid
bordet och läste ingenting annat än Evangeliet.
Det föreföll bankiren underligt att en människa,
som på fyra år hade avverkat sexhundra digra
volymer, nu använde omkring ett år för att läsa
en enda lättfattlig och alls inte tjock bok.
Omväxlande med Evangeliet läste han
religionshistoria och teologi.
Under de bägge sista åren av inspärrningen
läste fången utomordentligt mycket och
fullkomligt planlöst. Än sysslade han med ren
vetenskap, än begärde han Byron och Shakespeare.
Det hände att det kom rekvisitioner från honom,
där han samtidigt bad att man skulle skicka
honom kemi, medicinska läroböcker, romaner
och en del filosofiska och teologiska arbeten.
Hans läsning verkade mest som om han
simmade omkring i ett hav bland vrakspillror och
i sin önskan att rädda livet grep efter än den
ena vrakspillran, än den andra.
*
Den gamle bankiren erinrade sig allt detta
och tänkte:
"I morgon klockan tolv blir han fri. Enligt
avtalet måste jag då utbetala till honom två
millioner. Betalar jag, är allt förlorat: jag är
då definitivt ruinerad ..."
Femton år tidigare hade han inte kunnat
räkna sina millioner; nu var han rädd att fråga
sig själv vilket han hade mest av — pengar
eller skulder? Det hasardartade spelandet på
börsen, riskabla spekulationer och en hetsighet,
som han inte ens på gamla dar kunde bemästra,
hade så småningom underminerat hans affärer,
och av den orädde, självsäkre och stolte
penningfursten hade blivit en mycket medelmåttig
bankir, som darrade var gång ett papper steg
eller föll.
— Förbannade vad! mumlade den gamle
mannen och tog sig om huvudet i förtvivlan.
Varför har människan inte dött? Han är inte
mer än fyrtio år än. Han berövar mig det sista
jag äger, gifter sig, njuter av livet, spelar på
börsen, och jag får som en tiggare stå och se
på med avund och var dag höra ett och
detsamma: "Det är er jag har att tacka för mitt
livs lycka — tillåt mig att hjälpa er!" Nej,
detta är för mycket! Enda räddningen från
bankrutt och ruin är — att denne man dör!
Klockan slog tre. Bankiren lyssnade: alla
i huset sov och ingenting hördes annat än de
frusna grenarnas rasslande utanför fönstret.
Ljudlöst öppnade han kassaskåpet, tog fram
nyckeln till dörren, som inte hade öppnats på
femton år, satte på sig rocken och gick ut ur
huset.
I trädgården var det kallt och mörkt. Det
regnade. En våt, genomträngande vind for
tjutande fram genom trädgården och lämnade
träden ingen ro. Bankiren ansträngde sina ögon
men såg varken marken, de vita statyerna,
flyglarna eller träden. Under vägen till det ställe,
varest flygeln var belägen, ropade han flera
gånger på vakten. Inget svar. Vakten hade
tydligen sökt skydd för ovädret och sov nu
någonstädes i köket eller växthuset.
"Om jag nu känner mig i stånd att utföra
min avsikt", tänkte den gamle mannen, "så
kommer misstankarna i första hand att falla på
vakten."
Han trevade sig fram i mörkret till trappan
och in genom dörren i flygelns förstuga,
varefter han kände sig fram till en liten korridor,
där han tände en tändsticka. Här fanns inte en
själ. Det stod ett slags säng där utan sängkläder,
och i ett mörkt hörn stod en gjutjärnskamin.
Plomberingarna på dörren, som förde in till
fångens rum, voro hela.
När tändstickan slocknat tittade den gamle
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0236.html
