Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
gång de sinade korna ramar utan svar dyker
hon upp och irrar driven av sin ångest kring
landet. I den dikten susar och sjunger det av
tusenårig finländsk historia. Den har den stora
diktens vingslag. Högre har Solveig von Schoultz
inte nått. Men alla dikterna i denna avdelning
är värda att dragas fram. Deras sanning är lika
stor som deras skönhet. De talar ej bara för
Finland men för alla kvinnor i det krigande
Europa.
Det finns mycket annat att glädja sig åt i
"Den bortvända glädjen". Några dikter om
lyckan att älska och föda, om kvinnornas sorg
över döda barn, om smärtan som besegras och
blir till sång, om ensamhetens ångest och om
att våga leva har fått en vacker och personlig
gestaltning, men förefaller ändå bleka i
jämförelse med ofärdsdikterna. Under alla
förhållanden är "Den bortvända glädjen" en bok,
som borde tillåtas att spela en stor roll i det
andliga livet i vårt land. Något förlag borde se
till att boken utges i Sverige. Det är ur djupa
källor den dryck är hämtad som bjuds av
Solveig von Schoultz. Att visa bort den har vi ej
råd med. Olof Lagercrantz
Kraftansträngning och
mystik
Walter Ljungquist: Vägskäl. Bonniers 1944.
14:—.
På sitt tillbakadragna sätt är Walter
Ljungquist en de ambitiösa ansträngningarnas man
inom den nuvarande svenska romanen. Men
knappast någon av hans böcker förefaller ha
lyckats riktigt i förhållande till insatsen av
begåvning och energi. Ljungquist hör inte till
dem som med ett bekymmerslöst träffsäkert slag
får klockan att klinga i toppen på kraftmätaren.
Ansträngningen och ambitionen är märkbarare
än någonsin i hans nya, omfångsrika roman,
men klockan vill alltjämt inte klinga.
Det har väl sitt sammanhang med att
Ljungquist är en särling, vars passiva känslighet är
långt större än hans aktiverande temperament.
Han förefaller ständigt splittras och hejdas av
en egendomlig samvetsängslan, och hans
slutliga handlande kan verka framdrivet av
tämligen utvändiga viljebeslut. Han står tydligen
i ett starkt hämmat förhållande till sina egna
inre impulser, sina egentliga drivkrafter.
Vacklande och osäker på sig själv försöker han
samtidigt följa flera olika vägar. Med åtskillig rätt
brukar han kallas för romantiker, men han
strävar också efter att vara realist. Likaså är han
mycket av mystiker men försöker på samma
gång vara regelrätt moralist. Dessa olikartade
ambitioner bildar en knut som han inte tycks
kunna upplösa och inte bli löst ur.
Romanförloppet i "Vägskäl" är uppenbart
framsprunget ur en fruktbar skapande
inbillning. Det finns i dessa människor och
händelser ämne till stor romankonst. De kommer
bara aldrig till full utveckling, frigör sig inte
tillräckligt ur författarens snåriga medvetande
och trevande prosa. De mais runt i hans
grubbel, hans oförtrutna sökande efter en mystisk
fördjupning och förklaring. Annars är de yttre
tilldragelserna väl sammanhållna och har en
verkningsfull dramatisk stegring. De utspelas
i en enslig, småländsk stuga och i trakten
närmast däromkring. I stugan lever den
avsigkomna familjen Lambert en smula i tattarstil,
knapphändigt försörjande sig som spelmän,
lönnbrännare, skrot- och hästhandlare. Tillsatt
med förödmjukelser och samvetskval, som
bottnar i överkänsligheten hos deras ofullgångna
konstnärsnaturer, är deras lättja otrivsam och
gnagande, deras oföretagsamhet förlamande och
stämningen genomgående desperat.
Gubben Lambert, som en gång skulle blivit
sångare och sedan misslyckats med allting, har
slutit sig inne i sin stolthet och sin falska
frihetsromantik. Sonen Egon är spelmannen,
hetsad av sin oförlösta begåvning, olyckligt
grubblande, plågad av sin hustrus nödtvungna
välförhållande till godsägaren och bygdeskalden
Grundholm (som är ägare till stugan de bor i
och efterskänker hyran så länge hans
obesvarade kärlek inte alltför bryskt avvisas). Krantz,
den andre sonen, sköter på sitt förslöade sätt
de skumma affärerna, medan han tillsammans
med sin hustru gömmer undan pengar för att
kunna ge sig därifrån. Flora, en lättsinnig
svägerska, är älskarinna åt fjärdingsmannen som
fördenskull håller dem om ryggen. Jenny, en
dotterdotter med ett förkommet musiksnille till
far, är en egenartad ung flicka, på en gång
skygg och självsäker, med en mystisk
livsinsikt och med en överspänd känslighet som
kommer henne att skrämmas av böcker för den
skönhetens smärta de väcker inom henne.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
