Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
debaklet. Men om det verkligen förhåller sig
på det sättet, måste å andra sidan hans
politiska omdöme vara mycket bristfälligt. Det är
obegripligt, hur en man med de åsikter, som
Bojano nu bekänner sig till, kunde tjäna en
herre som Mussolini. Man frågar sig, om
tjänaren aldrig åhörde eller läste sin herres tal, eller
om han i så fall inte fäste sig vid deras
innehåll, eller om han inte ens lyssnade till
husbondens röst i Virginio Gaydas person.
Agne Hamrin och Gunnar Kumlien var
under många år före Mussolinis fall
Rom-korrespondenter för resp. Dagens Nyheter och
Stockholms-Tidningen. De nödgades därvid arbeta
med de inskränkningar i rörelsefriheten, som
den fascistiska censuren medförde. Det föreföll
emellertid, som om åtminstone Kumlien inte
skulle ha lidit särskilt svårt under detta tvång:
hans korrespondenser gav särskilt på ett
tidigare stadium intrycket, att han intog en
utpräglat positiv ställning till det fascistiska
systemet. Den skadeglädje, med vilken Kumlien
i sitt nu publicerade arbete avslöjar fascismens
hela ihålighet, bildar därför en roande kontrast
till tonen i hans tidigare tidningsartiklar.
Hamrin har alltid hållit och håller även i sin
bok en mera kyligt akademisk stil. Denna har
väl f. ö. i någon mån påverkats av att förf.
samtidigt har upprätthållit en inofficiell syssla
som pressombud vid den svenska beskickningen
i Rom. Hamrin vistas fortfarande där, och hans
framträdande på hemlandets bokmarknad med
ett så pass sensationellt arbete som det
föreliggande är därför ägnat att väcka stor
uppmärksamhet.
Det bästa i Hamrins bok synes mig vara de
kapitel, som behandlar de avgörande
händelserna — Mussolinis fall och tyskarnas erövring
av Rom. Uppgifternas tillförlitlighet är nog inte
höjd över all kritik, men materialet är tydligen
sorgfälligt samlat och sovrat. Det innehåller
mycket, som för en svensk läsare är nytt. Om
skildringen av Badoglios tillvägagångssätt vid
diktatorns fall är riktig, måste man instämma
i Hamrins beundran för marskalkens
förslagenhet. Utomordentligt intressant är också
berättelsen om Roms fall. Den tredubbelt starkare
italienska arméns kapitulation för tyskarna blev
för Hamrin en smärtsam överraskning: han
förklarar det militärt tydligen inte nödvändiga
förloppet med en viss huvudlöshet i högsta
ledningen samt défaitism och slapphet längre ner.
Hamrin ger också belysande glimtar av livet
i Rom under tyskväldet — exempelvis av den
oförblommerade jakt på arbetsdugligt folk, som
herrefolket har satt i seen. Men som helhet står
Hamrin långt tillbaka för Kumlien som
skildrare. Hans bok innehåller många skäligen tunna
stämningsmålerier och miljöskildringar, som
med fördel kunde ha utelämnats.
Kumlien har sin styrka i den verkligen mycket
goda stilen. Man läser igenom alla hans
skildringar utan att tröttas eller hoppa i texten. Hans
synpunkter på fascismen är ofta besynnerliga
— som då han föreställer sig, att Mussolinis
"olyckliga kärlek till kriget" skulle ha varit
någon plötsligt påkommen fluga, en sorts
senilitetstecken. Men Kumlien har också många
värdefulla bidrag att ge till den döende
fascismens psykologi: han berättar på ett verkligt
övertygande sätt om italienarnas uppriktiga
längtan efter amerikanernas ankomst, om Viktor
Emanuels ohjälpliga komprometterande som
Mussolinis stöttepelare under tjugo år och
framförallt om den katolska kyrkans fasta och säkra
kurs i förnäm avskildhet från Mussolinis
efemära rörelse. De tre intressanta, sakkunnigt
skrivna kapitlen om Vatikanens politiska
orientering utgör en utomordentligt värdefull del av
Kumliens bok.
Både Hamrin och Kumlien har blivit
chockerade över romarnas till apati gränsande
liknöjdhet inför tyskarnas besittningstagande av deras
stad. De skildrar episoder, som onekligen
motiverar deras reaktion och som även tycks ha
alstrat den pessimistiska syn på Italiens
politiska framtid, som de båda författarna röjer.
Man noterar emellertid, att deras erfarenheter
helt eller nästan helt har varit begränsade till
Rom: de norditalienska städernas våldsamma
glädjeutbrott vid Mussolinis fall liksom deras
därefter följande sega kamp mot tyskar och
inhemska quislingar förbigås av både Hamrin och
Kumlien.
Till sist får recensenten ta fram pekpinnen
och göra en del formella anmärkningar. Karin
Alins översättning av Bojanos manuskript är
på det hela taget bra. Den innehåller dock
alldeles för många felstavade namn. En svensk
läsare har inte stor glädje av att finna Göring
liknad vid en "mammifer" (s. 33).
Sudet-området bör inte kallas "Sudeterna", som på
svenska måste uppfattas som namn på en
bergskedja. "Littorio" och "Vittorio Veneto" är slag-
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
