Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
logiskt avseende intressantast är den novell
som gett samlingen dess titel. Det är en studie
i motsättningen mellan västerländsk mentalitet
och österns hemlighetsfullhet. Ämnet kan ju
inte sägas vara nytt i litteraturen. Det har
behandlats av Kipling, av Conrad och av E. M.
Forster — för att nu endast nämna tre namn.
Hornborgs novellistiska grepp om
kolonisatörens vanskliga upplevelser bland infödingarna
på en söderhavsö är emellertid säkert nog,
och berättelsen har sin egen ironiska accent.
Den ur kolonialskolan med fina betyg
avgångne Dietrich Schwertfeger misslyckas
kapitalt i sina försök att upprätthålla disciplinen
bland dessa egendomliga, undflyende kinesiska
plantagearbetare. Han är en linjalmänniska,
en man utan intuitionens klarsyn. Berättelsen
formar sig med- eller omedvetet till en ironisk
granskning av tyskt kolonisationsfiasko. Så
sammanfattar Schwertfeger vid en
självrannsakan sitt ömkliga resultat: "Han var omogen
— och enfaldig, tillfogade han för sig själv
med bittert hån. Hans lysande betyg voro ett
vilseledande sken, som hade bedragit både
honom själv och andra. De vittnade om gott
minne, tillfredsställande flit och kanske även
om snabb uppfattning. Men sunt och
självständigt omdöme, självbehärskning, själslig
balans och vilja att gå till grunden med allt,
det var de väsentliga egenskaperna hos en
ledare, och de framträdde icke i något
skolbetyg. Och han hade visat sig sakna dem. Han
hade lekt som ett barn, han hade låtit föra sig
bakom ljuset medelst klumpiga lögner, han
hade underlåtit att från början försöka förstå
det folk som hade anförtrotts i hans
omvårdnad."
Också berättelsen "Vraket" med dess
skildring av en man som söker sätta sig själv
utanför de vita männens gemenskap har skärpa
och kontur; den hemlighetsfulla stämningen
av urtid och oberördhet över ön Vailoa
frammanas suggestivt i berättelsen med samma
namn. De övriga berättelserna har mer av
skissens karaktär. Boken som helhet läser man med
intresse. Den avslöjar väl inte några bländande
författaregenskaper, men den har sin egen ton:
en lugn och osmyckad vederhäftighet sätter sin
prägel på den. Johannes Edfelt
Nora Basenau-Goemans: Huset vid stora torget.
Översättning av Ingrid Rääf.
Lindblads 1943. 7: 50.
Efter vad man kan förstå bygger Nora
Basenau-Goemans’ holländska familjekrönika
trots undertiteln "roman" helt på
verklighetsmaterial. Att den ändå skänker en nästan
sago-aktig stämning beror inte bara på den en
smula preciösa berättarstilen. Dessa scenerier
från den lilla zeeländska staden Goes är som
en handfull blad ur en gammal bilderbok. En
större ordkonstnär skulle kanske kunnat få
fram mustigare färger på många av bilderna,
men för de flesta har författarinnans förmåga
räckt till. Hon arbetar gärna med
verkningsfulla och ofta dråpliga kontraster: mellan de
små magra mamsellerna, som är bokens
huvudpersoner, och den frodiga holländska
miljön, mellan det solheta torget, som sover
sin törnrosasömn nedanför trappgavelshusen,
och marknaderna med druckna bönder,
dolk-slukare, ångkarusellen och handklovarnas
konung. Endast när det är torgdag och
marknad vaknar staden till liv, men då är det också
ett liv, som hämtar in det försummade, och
läsaren erinras om Breughels och Van Ostades
drastiska genrebilder.
Även i bokens andra del, som är
komponerad i tidsföljd och mer skildrar händelserna
än miljcn, har man denna känsla av att stå
inför längesedan förgångna tider. Krönikan
handlar huvudsakligen om författarinnans
mödernesläkt och kommer därför att beröra
kvinnans ställning under 1800-talet. Holland
var härvidlag av någon anledning långt mer
konservativt än Fredrika Bremers hemland, och
bokens feministiska patos gör också ett långt
starkare intryck än de vanliga
väderkvarnsbataljerna.
Den verkningsfullaste kontrasten ligger
naturligtvis i tanken på vad som nu övergår denna
landsända. Den bidrar också till att ytterligare
förstärka känslan av overklighet och avstånd
i tiden. Töre Zetterholm
Hans Scherfig: Idealister. Översättning av
Staffan Andras. Bonniers 1944.
8:50.
Hans Scherfig, född 1905 och först känd som
målare, tillhör den allra radikalaste danska
för-fattarfalangen. Ett par av hans tidigare böcker
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
