Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA UTLÄNDSKA BÖCKER
"universella parallellteorien" — är en naturlig
sak och minskar inte värdet av hans
framställning. Gunnar Brandell
Gert Nyman: Krigsvardag i Berlin. Bonniers
1943. 5: 25.
Tysklandslitteraturen överflödar, och
rådgivaren har att i första hand anvisa, vilka tyska
frågor olika krigsböcker belyser. Ingenjör
Nymans skiss i dagboksmässig berättelseform
behandlar just vad titeln anger. Utom av
utsmugg-lade egna anteckningar består den av en ung
berlinskas, återgivna ur minnet och givetvis
förklädda men i det väsentliga förtroendeväckande.
Man får här en närbild av tyska folket — det
vill säga av en liten medelklasskrets — i dess
arbetsslit och köliv, i dess krigssorg och
modstulna rådvillhet. Bilden är på gott och ont och
knappast uppseendeväckande. Man befinner sig
fjärran från partiet och politiken och märker,
hur föga propagandan förmår egga eller ens
intressera. Men man ser också — utan att det
starkt framhålles — hur otroligt den, eller hela
regimen, förmått döva och avkultivera. Med te
och sardiner, men ingalunda med fakta och
synpunkter, lyckas författaren emellanåt få lite
värme och frispråkighet i sina tyska vänner.
När däremot de judiska arbetarna på fabriken
avföres till en säker undergång, märks ingen
reaktion alls. — Boken ger ett väsentligt
intryck utöver titeln. Till stor del handlar den
inte om tyskar, utan om franska och polska
arbetare, brittiska krigsfångar etc. Den visar
Berlin som det moderna Babylon, och
forbistringen är tyvärr inte endast babylonisk.
Tom Söderberg
Rufus M. Jones: Kväkarnas tro och
livsåskådning. Översättning av Anna Sörensen med
förord av Emilia Fogelklou-Norlind.
Natur och Kultur 1943. 5: 50.
Kväkarrörelsen är ingen dussinsekt. Om
den också, särskilt i början, framträdde i
mången gång abstrusa former och med
anstöt-liga egenheter, bar den inom sig fröet till en
utveckling, som i dag låter den framstå för många
kulturmänniskor som den mest moderna och
acceptabla av alla kristna samfundsformer.
Sedan i vårt land Emilia Fogelklou med
sina utmärkta och kongeniala monografier
över James Naylor och William Penn berett
vägen för en djupare förståelse av denna
rörelses genesis får vi nu genom en annan
högt bildad anhängare, den amerikanske
professorn R. M. Jones — ej att förväxla med
Stanley Jones — en kortfattad och elegant
teckning av rörelsens historiska insatser och
ledande idéer, i mönstergill svensk
översättning av rektor Anna Sörensen, fullbordad
strax före hennes död.
Två grundprinciper förtjäna här särskild
uppmärksamhet, en dogmatisk och en etisk.
Den förra gäller rörelsens inställning till
auktoritetsprincipen: ingen yttre norm erkännes
utan allenast samvetets röst, "det inre ljuset".
Man bygger religionen helt på erfarenhetens
grund: heliga skrifter äro icke auktoritativa
annat än som vittnesbörd om en uppenbarelse,
som i princip kan komma var och en till del.
Alla kyrkliga kuTtformer, till och med
sakramenten, anser man sig kunna och böra
undvara. På det etiska området hävdar man
kompromisslöst bergspredikans moral som
tillämplig på den kristnes ställning inom det
världsliga samfundslivet, särskilt i förhållande till
krigstjänsten, som under alla förhållanden
vägras. I bägge dessa hänseenden är den
luterska inställningen en annan, men oavsett
vilkendera som till sist har mest "rätt" kan
ingen tänkande människa av vilken kristen
eller okristen trosbekännelse som helst undgå
att få rika incitament till fördjupad eftertanke
i dessa viktiga och aktuella frågor genom
läsningen av detta inspirerade och inspirerande
arbete. Ivar Alm
Clark Lee: Storm i Stilla Havet. Översättning
av K. G. Bolander. Norstedts
1943. 11:—.
Detta reportage är av en man vid Associated
Press, vilken upplevt det första krigsåret i Stilla
havet så som knappast någon journalist arbetat
i eldlinjen. Han var i Kina i slutet av november
1941 och hann till Manila, då Pearl
Harbor-raiden kom. Det förtvivlade försvaret av
Filippinerna, som fördes praktiskt taget utan flotta
och flyg, följde han nära nog till slutet, först
från huvudstaden och under fantastiska
rekognosceringar i de oöverskådligt infiltrerade
stridszonerna, sedan från Bataanhalvön och
klippfästningen Corregidor, varifrån han undkom
i slutet av februari. De gånger han var nära
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
