Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
inte, den var inte utbildad därför. Men det är
tyvärr nödvändigt att träna upp den till att
fatta även det förfärligaste. Den människa som
skyr att sätta sig in i tidens bestialitet och
stretar mot när vägen leder ned mot de djupaste
klyftorna av mänsklig förnedring är inte vuxen
att hjälpa till med att rensa upp i det
augias-stall som tyrannerna förvandlat vår värld till.
Man måste grundligt söka lära känna det onda
för att rätt kunna stå det emot.
"Blandad transport" må vara fiktion, men
den bygger på konstaterade fakta. När novellen
stått i Horizon var det en insändare som
frågade om dess innehåll var "baserat på fakta"
eller "skönlitteratur". Koestler svarade:
Om jag publicerat en artikel om Proust och
nämnt hans homosexualitet så skulle ni aldrig ha
vågat fråga mig huruvida min uppgift var "baserad
på fakta", ty ni skulle ha ansett det vara er
skyldighet att känna till det, trots att bevisen för denna
speciella kännedom är mycket svåråtkomligare än
för utrotandet av tre millioner människor. Ni skulle
rodna om man kom på er med att inte ha hört
namnet på vilken som helst andra rangens samtida
författare, målare eller kompositör. Ni skulle rodna
om man kom på er med att ha tillskrivit Euripides
ett drama av Sofokles, men ni rodnar inte när ni
har fräckheten komma fram med den frågan om det
är sant att ni är samtida med den största massakern
i historien.
Om ni svarar att ni inte läser tidningar, vita
böcker, dokumentariska redogörelser som kan fås i varje
boklåda, varför i herrans namn läser ni då Horizon
och kallar er själv en medlem av intelligentsian?
Jag kan inte ens be om ursäkt för att jag uttrycker
mig ohövligt. Det finns ingen ursäkt för er, ty det
är er skyldighet att veta och plågas av er vetskap.
Så länge ni inte mot allt förnuft och oberoende av
förnuftet skäms över att leva medan andra avlivas
och känner er skuldmedveten, illamående och
förödmjukad över att ni blev skonad kommer ni att
förbli vad ni är: medbrottsling genom underlåtenhet.
Är svensk lyrik för högtidlig?
En lyriker med talang men alltjämt tillhörande
de otryckta skriver till mig bl. a. följande:
I Erik Blombergs senaste samling återfinns en
dikt som bär det betecknande namnet "Falskspelare".
Enligt min åsikt är denna dikt både elegant och
fyndig. Det skulle icke förvåna mig om denna enstaka
dikt komme att med tiden vinna stor spridning hos
en bredare publik just tack vare dessa egenskaper.
Ty sanningar kunna predikas på många sätt. Att
vinna lyssnare är dock det viktigaste.
Varför säljes i stort sett så litet versböcker i
Sverige? Och av vilken orsak har allmänheten fått
för sig att lyrik överhuvudtaget är något outsägligt
ansträngt och tråkigt? Har Ni, herr Doktor,
möjligen lust att i BLM ventilera dessa spörsmål?
Lust har jag nog, men det är svårt. Jag
betvivlar inte att det är en ganska utbredd
uppfattning som brevskrivaren gör sig till tolk för.
Men korresponderar den med verkliga
förhållanden? Det är till att börja med knappast sant
att det läses litet versböcker i Sverige. Det vore
riktigare att säga att det läses mycket lyrik men
att intresset är utslaget på jämförelsevis få
författare och böcker. Debutanterna läses inte
annat än i undantagsfall av andra än skaldens
närmaste omgivning och recensenterna. Men
å andra sidan har vissa lyriker tillvunnit sig
en sådan popularitet att utländska iakttagare
försäkrar att det saknar motsvarighet i andra
länder. Gullberg och Ferlin är best-sellers, men
även de övriga av våra första rangens skalder
säljs om också inte efter förtjänst så dock
jämförelsevis hyggligt. Mängden av lyriska
antologier vittnar också om lyrikens popularitet.
Men alla skall veta att allmänheten kunde och
borde väckas till ännu bättre insikt om nöjet
och behållningen av att läsa lyrik. Vi
efterlyser fortfarande t. ex. den lyriska läsecirkeln.
"Att vinna lyssnare är dock det viktigaste."
Givetvis, även ur lyrikerns synpunkt. Men det
bör vara honom likgiltigt när han vinner dessa
lyssnare. Det behöver inte vara inom en viss
tid efter dikternas publicering, det kan dröja
tio och hundra år, ty stora diktare har ofta den
egenheten att vara före sin tid. Den skald som
skriver med tanke på upplagorna är inte värd
namnet. Den äkte skalden skriver främst för sig
själv, för att uttrycka något som upptar honom
så helt att det är ett tvång att få det uttryckt
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
