Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Sven Stolpe: Gabriele d’Annunzio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
nåde högt och vände sig blå i ansiktet till
d’Annunzios sekreterare med orden:
— Jag känner mig som ung på nytt...
Samlingen kom aldrig i tryck.
Vem efterträdde denna passionerade
italienska? Naturligtvis den dam, som under
pseudonymen Donatella Cross översatte boken till
franska. Den nya konkubinen var ryska — han
kallade henne den kaukasiska Diana; när
d’Annunzio närmade sig henne, hade han
emellertid redan måst lämna Italien. Skulderna hade
blivit honom övermäktiga —• han riskerade sin
frihet och måste helt enkelt ta sina manuskript
med sig och fly till Frankrike, varifrån han inte
skulle återvända, förrän "fosterlandet kallade"
honom... I januari 1910 försvann d’Annunzio
utan att väcka stort uppseende, medförande en
tjänare och två kappsäckar. Alla hans övriga
tillhörigheter — möbler, konstskatter, böcker,
mattor, hästar, hundar, hus — såldes på
exekutiv auktion utan att ändå kunna
tillnärmelsevis tillfredsställa hans fordringsägare; själv tog
han förlusten med stort lugn och hördes aldrig
klaga över sitt bittra öde. Han tog i Paris in på
Hotel Meurice och stannade där sex månader.
Italienske ambassadören Titoni bodde i andra
våningen, Marconi i tredje, d’Annunzio i fjärde.
Skaldens betjänt beklagade sig emellertid snart.
Hur skulle skalden i längden kunna umgås med
excellensen Titoni, klagade han på sin
abruzzer-dialekt:
— Under den tid jag tjänat min herre, har
han bytt skjorta åtminstone tre gånger om
dagen, och jag vet genom hans excellens’
kammartjänare, att denne tar på sig en ny skjorta
för varje dag i veckan och sedan följande vecka
åter använder samma skjortor ...
D’Annunzio hade icke en sou vid ankomsten.
Hans första åtgärd blev att lyfta ett jättelikt
förskott på sextiotusen francs av den dramatiska
författarföreningen, varefter han kastade sig
huvudstupa ut i det parisiska societetslivet —
hans liv cirklade kring upplevelser som mid-
dagar hos Rotschild, på kapplöpningsfältet i
Auteuil, operapremiärer, hundkapplöpningar,
fester hos Francis de Croisset och
akademiseanser. Den franska parnassen, som redan
tidigare väl kände hans verk, hyllade honom
— bland annat fick han snart en god vän
i Barres. Han uppsökte grevinnan de Noailles
för att lära sig tala franska — i själva verket
både talade och skrev han en alldeles perfekt
franska, som dock mer påminde om Ronsards
idiom än modernt parisiskt samtalsspråk. Under
de första sex månaderna hann d’Annunzio, utan
att särskilt anstränga sig, göra av med
trehundratusen francs, vilket torde motsvara en
och en halv million låt oss säga 1935. Under
denna tid var Donatella särdeles brinnande, och
till slut fann skalden det lämpligt att försvinna.
Han uppfann med sin sekreterares hjälp en hel
intrig och försvann spårlöst — i själva verket
sökte han sig till Arcachon för att arbeta och
hade då givetvis i sällskap en ny beundrarinna.
Men lidelsen för denna svalnade snart, och han
hann knappt installera sig, förrän han till sin
medhjälpare-sekreterares bestörtning började
skriva passionerade brev till den kaukasiska
Diana, som också snart flyttade efter honom
— hon fick en egen villa, kallad Villa Blanche,
som hon dock i varje fall icke använde nattetid.
Under de närmaste två och ett halvt åren skrev
d’Annunzio här en rad nya böcker, av vilka
den märkligaste är bekännelseboken "La
con-templation de la mort" ... Mycket snart
återgick han till sin gamla livsföring, om vilket ett
och annat kan vara av intresse att meddela.
3
Varje dag mottog d’Annunzio mellan fyrtio
och sextio brev, mellan tjugu och trettio
telegram, ett dussin postpaket, ett tjugutal brevkort,
ett femtiotal tidningar och ett dussin böcker
med dedikationer. Dessa siffror måste
multipliceras med tio vid tiden för en premiär eller
publicerandet av en ny bok. En kalkyl visar,
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
