Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Teater
Till Damaskus II av August Strindberg.
Dramatiska Teatern.
Av de tre delarna i "Till Damaskus",
Strindbergs stora omvändelsedrama från sekelskiftet,
är andra delen den hårdaste och mest upprivna,
en jäsande brygd av vånda och trots,
storhetsdrömmar och nederlag, en våldsam uppgörelse
med anklagelser i alla riktningar men mest
självanklagelser. Framför allt är det en
kvalfull, spöklikt halvmedveten kamp för att bli
kvitt den evigt snärjande kvinnoillusionen
och kristendomens djupt rotade
tvångsföreställningar. Snarare än en omvändelse betecknar
dramat en sammanbrottsartad kris hos
Strindberg, i anslutning till andra äktenskapets
misslyckande, vansinneshotet och
guldmakaräven-tyret.
Stycket har numera en stark prägel av
sekelslut, verkar på en gång gengångaraktigt
välbekant och avståndsartat främmande, overkligt.
Det smakar också alltför mycket av patetisk
omedvetenhet med denna häftiga dramatisering
av ganska ordinärt konfliktstoff; men däri
ligger ju just den strindbergska egenarten: att
samtidigt vara så skarpsynt och så föga
genomskådande, så underkastad den egna nyckfulla
illusionsmekanismen. I stället för att inta en mera
objektiv, analyserande inställning till
upplevelsematerialet ger han sig handlöst detta i våld;
en disparat blandning av erfarenheter och
intryck tornar upp sig till hetsig, kaotisk teater
i hans medvetande. Strindberg har här också
följdriktigt börjat skapa en medvetandets teater
i motsättning till den naturalistiska,
verklighetsbundna, och det är främst i detta avseende han
blivit den store föregriparen; sedan dess har
inte bara mycken teater utan även lyrik,
romaner och måleri flyttats över till medvetandets
gränslösa skådeplats. Det är en revolutionerande
frigörelse där naturalismen smälts om suveränt
som i drömmen, med tillgång till alla slags för-
flyttningar, omkastningar, motsättningar och
symboliseringar. Om man kallar det
expressionism, surrealism eller något annat är
likgiltigt.
Dessa strindbergsdramer är emellertid nu
tillräckligt passerade, tillräckligt infogade i ett
utvecklingssammanhang för att kunna gestaltas
på scenen i fullgången och virtuost behärskad
form. Olof Molander har ju blivit den
oomstridde mästaren på området, scenens moderne
strindbergsmagiker; och liksom tidigare av
"Spöksonaten" har han nu av andra
Damaskus-dramat skapat ett konstverk av sådan djärvhet
och kraft att man förvånas över att möta det
på en nationalscen. Detalj skarp realism ingår
förening med makaber fantastik och når en
helhetsverkan av piskande, stormsvept
suggestivitet. Det är inte neddämpad Strindberg utan
stegrad, avvunnen alla effekter, skräck, skri och
poesi, men allt sammanhållet av en osviklig
form. De som i någon mån får sitta emellan är
skådespelarna, som stundom kan förefalla en
smula tveksamma mitt i den intensiva
dramatiken, en smula osäkra inför den fränt
smaksatta blandningen av blottat liv och renodlad
teater.
Lars Hanson illuderar Strindberg själv som
Den okände, som framför allt är okänd för sig
själv, lyssnande lika spänt inåt och utåt, hotad
från båda hållen, vacklande på
bristningsgränsen, men ändå (och det är ett drag som Hanson
skickligt tagit fram) egendomligt överlägsen sitt
öde och sin situation, med ett avstånd till sig
själv, en hemlig objektivitet, som bestämt
utgjorde Strindbergs räddande klyvnad, hans
balans mitt i utbrottsraseriet, hans trivsel vid
skrivbordet mitt under infernokonvulsionerna.
Samtidigt har dock Hanson något sordinerat
den vulkaniska självhävdelse som just utgör
roten till samvetskvalen och
självtorteringsdrif-ten. Märta Ekström ger Damen en kroppslig
formlöshet som blir till ett obestämt hölje kring
frågan om hon övervägande är moder eller
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
