Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bertil Malmberg: Nietzsche och hans åklagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
NIETZSCHE
OCH HANS ÅKLAGARE
Det första avsnittet i Melker Johnssons bok
är av biografisk och analytisk-refererande art;
författaren vill här skildra Nietzsche som
människa och filosof, varvid han härleder det
säregna i hans karaktär och tänkande ur tidigt
ådragna psykiska skador, medan det andra
söker demonstrera hans medskyldighet i den
politiska utveckling som kulminerat i Tredje
riket. Det sista, öppet tendentiösa bemödandet,
som varierar det redan under förra världskriget
ofta och till leda upprepade försöket att göra
de stora tyska genierna principiellt ansvariga
för sin nations forsyndelser, är förvisso det
primära och bestämmer därför i realiteten också
den inledande, skenbart objektivare, formellt
mer ointresserade framställningen. Man kan icke
dölja för sig, att vad som här eftersträvas, det
är att förringa Nietzsches andliga mått, att göra
honom till en stortalig och förljugen, egentligen
feg och ganska servil herre, "un bourgeois
enragé", en suspekt, men också löjlig figur,
för att på så vis ha det mesta undangjort, när
det sedan gäller att direkt fastställa hans
fader-eller förfaderskap till det nazistiska livsidealet.
Detta behöver icke betyda, att författaren med
diabolisk medvetenhet lagt sitt material till rätta.
Men han har näppeligen varit rustad mot
suggestionen av sin egen tes utan så mycket värn-
Melker Johnsson: Nietzsche och Tredje riket. KF:s
bokförlag 1943. 8: 75.
lösare mot denna som den uppenbarligen väl
korresponderar med hans natur och fallenhet.
Detta är beklagligt, icke minst av den
anledningen att hans beläsenhet i urkunderna och
hans hemmastaddhet i den överflödande
litteraturen om Nietzsche tyckas mönstergilla. Han
har uppenbarligen haft alla tillgängliga akter
i sin hand: att han likväl icke kunnat ge dem
en acceptabel tydning beror alltså i första
rummet på den felaktiga teori mot vilken
utredningen siktar, i det andra på främlingskap
för just den livsform som var Nietzsches. Denna
klara och välordnade, men i vissa mer
invecklade hänseenden ganska aningslösa intelligens,
som opererar med entydiga ord och "riktiga"
åsikter, har icke något bemyndigande att döma
över ett geni, som tänkte i poetiska analogier,
upplevde sitt eget jag som liknelse och historien
som en kedja av symboliska förlopp, en
drömtolkare och bildskådare, vars språkliga ingivelse
dessutom lydde helt andra lagar och tilldelade
orden helt andra betydelser och dimensioner
än de allmänneligt givna, vilka gälla i Melker
Johnssons värld.
Författaren börjar sin skildring med en något
försenad polemik mot fru Elisabeth
Förster-Nietzsche — en numera knappast överskattad
sanningskälla — men tar likväl upp flera av
hennes berättelser om brodern och brukar dem,
när det passar, för sin egen argumentering,
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
