Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tunga verklighet och overkliga livskänsla; dess
språk är i främsta rummet ett tonspråk
genom-brusat av skuggor och förgängelse, gåtfullhet
och vemod. Som alla äkta romantiska verk är
det framsprunget ur djup känsla och ett uttryck
för väsentlig, psykologisk realism.
Erik Lindegren
Skapandets lust och vånda
Harriet Hjorth Wetterström: Fackelros
och granit. Bonniers 1944.
5:25.
Josie Ramström: För livets bestånd. Serien
Moderna unga människor. Bonniers
1944. 8: 50.
Harriet Hjorth Wetterström har
tidigare utgett några romaner som blivit föga
beaktade. Anmälaren har läst en av dem och
minns ur boken några ljuvliga alplandskap som
uppväckte frihets- och vandringslängtan. I en
liten volym med titeln "Fackelros och granit"
har hon för tillfället släppt romanambitionerna
och i ett slags litterär loggbok nedtecknat
impressioner och naturupplevelser från en
sommarö i Östersjön. Det hela är anspråkslöst men
på ett vinnande sätt, föga märkvärdigt om man
så vill, men ändå med en egen charm och vek
grace. Denna kvinnliga älskare av öar har
kanske fått vissa impulser av Sven Barthels sätt att
tyst närma sig naturen och vänta tills den
upplåter sig, men sinnena och nerverna — ganska
förfinade sådana för övrigt — är dock hennes
egna. Vad loggboken inregistrerar är bräddade
ögonblick ur sommarens oemotståndliga
framskridande: dess förebud, blomning, fullmognad
och avskedsglöd; det är enkla nöjen, stundom
med en tillsats av oskyldigt raffinemang, i
sällskap med de egna barnen eller öns invånare,
men först och främst är det samlivet med
naturen, både vid de tillfällen då den är klar
och påtaglig och avskild och kan återges med
namn och adjektiv, och i de stunder av
efterträdd extas då jagets känsla av trång isolering
sprängs och betraktaren möter detta som
vanliga människor kallar "det overkliga" men som
mystikerna uppfattar som budskap om det enda
verkliga:
om åtskilligt ringa jag aktat
var ringast att blott vara jag.
Dagboksskriverskan kan också återge litterära
intryck, till exempel av Atterbom, som annars
just inte älskas och uppskattas nämnvärt av
svenskar. Här är kanske en punkt där
författarinnans register kunde utvidgas att omfatta
mer av det mänskliga.
Kort sagt: man tycker om fackelrosornas
glöd mot granithällen och blir en smula rörd
och vek i hjärtat av den, boken menar jag,
antingen det beror på att man där får umgås
med goda människor som tycker om blommor,
musik och ensamhet eller på att den lilla
volymen, ofullkomligheterna till trots, har en gnista
av den skaparglädje som finns i barnets
spontana lek. I stilen framträder en viss nyckfullhet
och brist på ihärdighet, alltför många
tankstreck med andra ord. Men där är å andra sidan
ingenting av rutin: författarinnan skriver
renhjärtat om det hon verkligen älskar, och
upplevelserna av sommarens dyrbara ögonblick har
varit så intensiva att de krävt de skapande orden
för att frälsas ur vaghetens töcken. Med deras
makt skapar hon sig en egen grön värld till
skydd mot den mekaniska. "Det finns visst inga
döda ting om man håller av dem på det rätta
sättet", säger författarinnan. Men ibland ger
hon upp inför ordens ofullkomlighet. Det är
egentligen sympatiskt, ty de enkla orden för det
sammansatta innehållet kommer kanske som en
gåva om man ger sig till tåls och låter det
undermedvetna arbeta.
Ett starkare grepp möter man i Josie
Ram-ströms "För livets bestånd", liksom själva
ämnet där är hårdare realistiskt. Man behöver
inte läsa länge i denna debut för att inse att
här är en berättarbegåvning med nerv, man
kunde också säga med nerver. Stilen har
spänstighet, det vill säga sanningshalt, men
också en känslig uttrycksfullhet som tyder på
levande flöden.
Vad romanen berättar är enkelt nog. En
nyutexaminerad lärarinna i Tomtekulla
kommunala mellanskola, enda barnet från ett burget
lanthem med förnäma och stabila traditioner,
lär i sin ensamhet känna en man, jägmästare
till yrket och utpräglat viril. Blodets makt driver
dem tillsammans en kväll och den korta stunden
får följder. De nödgas gifta sig trots att
bekantskapen är helt flyktig. Boken skildrar de nio
månadernas havandeskap på Astrids halländska
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
