Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
till dess han på våren 1941 begick självmord
som en demonstration mot sitt lands
uppslutning i kriget vid Tysklands sida.
Från arbetet i Mosulkommissionen kom
Wirsén direkt till Berlin. Han ger från sina
första år i Berlin, som sammanföll med
Weimar-republikens börjande förvittring, många roande
och intressanta teckningar både av de ledande
tyska politikerna och av kollegerna i corps
diplomatique. Gustav Stresemann är föremål
för ett mycket sympatiskt porträtt. Annars är
Wirsén mycket kritisk mot tyskarna i allmänhet
och preussarna i synnerhet. Även om man inte
accepterar hans reflexioner om den tyska
folkkaraktären och de stora skillnaderna i denna
karaktär i olika delar av Tyskland, så är
åtskilliga av Wirséns påpekanden värda att ta
fasta på, exempelvis detta att hela östra
Tyskland är av slavisk härstamning. Om
Hindenburg, med vilken Wirsén hade många och långa
samtal, uttrycker han sig med berömvärd
försiktighet. "Jag kan icke", skriver han, "svara
på den frågan huruvida Hindenburg var en
verkligt stor man, men han var i alla händelser
vördnadsbjudande."
Förberedelserna till nazisternas inträde i
regeringen är väl redan förut i sina huvuddrag
kända, men Wirséns redogörelse har dock sitt
stora intresse, då den ger en del nya
insideinformations. Om de nuvarande ledamöterna av
den tyska regeringen iakttar Wirsén diskret
tystnad på ett undantag när. Riksekonomiministern
greve Schwerin-Krosigk skildras på följande
oefterhärmliga sätt: "en mycket tillbakadragen
person, som väckte min uppmärksamhet genom
att bokstavligen efterleva Hitlers föreskrifter om
folkökningen och varje år skaffa sig ny
avkomma. Han blev också allt magrare och
magrare och var en mycket hygglig karl".
Det skulle vara frestande att anföra mer ur
dessa lika värdefulla som roliga memoarer. Men
anmälaren får nöja sig med att uttrycka
förhoppningen att också en tredje del av Wirséns
verk snart skall offentliggöras. Den bör kunna
innehålla mycket av värde för det andra
världskrigets förhistoria. Ty Einar af Wirsén är inte
blott en kvickögd observatör av människor och
händelser, han har också, vilket är sällsynt
bland svenska diplomater, ett utpräglat sinne för
de historiska sammanhangen. Bo Enander
Polens affärer
Stefan Tadeusz Norwid: Landet utan
Quisling. Översättning från författarens
manuskript. Bonniers 1944. 11:50.
"Vad angå dig Polens affärer?" Betraktad
i sitt sammanhang ger den klassiska
bellmans-repliken en glimt av både den liberala och
upplysta opinion, som hos oss sedan gammalt
omfattat polackernas frihetskamp med sympatiskt
intresse och deltagande, och den massiva,
förakt-blandade likgiltighet, som varit och är det stora
flertalets. Författaren till ovannämnda bok — en
polsk industriman, som lyckats fly till Sverige —
har tydligen smärtsamt erfarit den svenska
okunnigheten om hans land och är ivrig att
upplysa läsarna om Polens stolta traditioner
som kulturnation och om dess demokratiska
välanständighet. Det kan nog inte hjälpas, att
han härvid råkar bevisa lite för mycket. Överste
Beck var sannerligen inte en statsman som
ingav förtroende i demokratiska länder. Polens
rövarpolitik gentemot Litauen och dess
deltagande i Tjeckoslovakiens delning äro i friskt
minne. Och då författaren försöker bagatellisera
den antisemitism som florerade i Polen före
kriget, framkallar det endast ett löje — man
behöver bara erinra om de utslag av judehat
som alldeles nyligen kommit till synes bland de
polska trupperna i England — men naturligtvis
vill man gärna tro, att judarnas insatser i
försvaret samt ursinnet i de tyska förföljelserna
liksom i andra ockuperade länder omstämt
sinnena till judarnas förmån — tills vidare. I vad
författaren skriver om sociala och politiska
förhållanden röjer sig hela tiden den begränsning
och bortkommenhet som utmärker den typiska
överklassmänniskan, den s. k. bildade. Men den
polska förkrigspolitiken och dess
halvfascistiska karaktär är en sak, det polska folket en
annan. Därvidlag måste man med sorg och skam
konstatera, att svenskarna alltför ofta visa
ett ovärdigt förakt mot såväl det polska som
andra slaviska folk. Möjligen har det delvis
språkliga grunder; slav är ju också liktydigt
med träl, och ordet har bibehållit en obehaglig
453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
