Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Johannes Edfelt: Sex dikter - Den döda - Höstdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES E D FELT
Och hon är ännu ung . . . Hon drömmer
om åkrarna, om mark som gläds . . .
— Som is blev hennes hår. Vem dömer
om årens sting? Jag glömmer, glömmer,
i dis och skuggor minnet kläds . . .
Hon hade ofta sorgsen stämma,
och hennes blick var grå och vid . . .
— De ögonen kan inget skrämma:
hon vilar, där hon hörde hemma,
och över kullen står det frid.
Frid står det över ögons hunger
och över längtan i ett blod.
— Den oerhörda vinden sjunger,
i själens månland vinden sjunger
om liv och död, om ebb och flod.
HÖSTDAGAR
Alarna stå vid stranden: silvergrå
skepnader i en värld, som är förvandling.
O, skuggor bakom regnets pärlridå,
som döljer höstens ödesdigra handling!
Att vandra nu, att driva långt åstad,
att gå på stigar, blänkande och hala,
täckta av röda, redan frätta blad
— det är att känna livets oro tala.
Det är att i en rysning blanda blod
med allt som sig i hemlighet bereder
att virvla hort i vindens strida flod
och inte känner varåt vägen leder —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
