Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Stina Aronson: Den andra flickan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ANDRA FLICKAN
liggarna, men den saken kunde inte de veta.
De besökte henne aldrig och gladde henne med
prat och nyheter.
Somliga tider hoppades hon att någon av
hennes anhöriga skulle dyka upp. De skrev
om det i breven. Det fanns en annan också, en
pojke hemma i byn som hon firat kyrkhelg
med ett par gånger. Om natten hade de tegat
och hållit sig isär från varandra på fällarna
i kyrkstugan. Det var ingenting överenskommet
mellan dem, de tog bara i hand. Men hon låg
och mindes de där kyrkhelgerna och tänkte att
till Marianpäivä kanske ...
Ingen kom i verkligheten. Den långa resan
med buss och tåg kunde gå för sig om
sommaren, då luften var ljus och tunn att andas
och gjorde varje beslut lättare. Men om
vintern var köld och mörker alltför svåra hinder,
både praktiskt för framkomstens skull och
i hemlighet för lynnet. Den eviga imman i
pörtet lade sig som ögonlock över blicken.
Och hur mycket vägarna än plogades, låg de
igenyrda under snödrivor med vassa kammar
som havsvågor nästa dag.
En lång stund stirrade Astas runda
flickögon på henne därute.
Ansiktet sov fridfullt på kudden. Det var
brett och vaxgult med en gyllne underton.
Läpparna var överdragna med hinnor. Vid
tinningarna hade huden torkat in i trötta
fördjupningar som hos en gammal kvinna. Men
håret låg svart och fuktigt över pannan, delat
av en rak bena. Det hade varken den rikedom
eller glans som Astas eget hade. Hon lade
märke till det och kände ett hugg av stolthet
i hjärtat, som samtidigt var en pina.
En vind kom svepande från fjället och
skakade det stora huset. Snösjok på taket
kasade utför och dunsade i marken. Sen blev
det tyst igen. Men skärmarna i korridoren
hade skallrat för vindstöten, och Asta hade
inte tagit sina ögon från flickan i sängen.
Hon borde ha blivit skrämd. Hon borde ha
vaknat och sett förundrad ut. Men hon rörde
sig inte. Asta viskade:
— Är det riktigt säkert att hon lever?
— Lika säkert som att jag gör det, svarade
läkaren. Du hör ju vad jag säger.
Han gjorde sig myndig för att lugna henne.
Men egentligen hade han sina tankar på en
annan sak: hur tokigt det var att endast äga
detta enda lilla isoleringsrum på en hel anstalt.
Inträffade det att två patienter låg döende
samtidigt, måste de livdömda grå skärmarna
fram för den enas räkning. Ty sjukhuset låg
avsides och var därför missgynnat. Redan
tidigare hade han tänkt sig vissa ombyggnader,
som skulle öka och modernisera utrymmet. Nu
bet sig tanken fast i honom. Han skulle begära
anslag vid nästa landsting och inte ge sig.
Han var undersätsig och stillsam. Han var inte
bara en ny kvast. Hans påbrå växte som ett
foster i honom. Han kom av enkel släkt, som
arbetade av naiv trohet mot arbetet, somliga
på jorden, andra med hantverk. Före honom
hade ingen gått läsvägen, han var den förste,
och detta diskuterades i deras krets. Hans
händer var breda, skärröda av de ständiga
tvättningarna, trygga som fågelbon.
De började tala med varann igen. Flickan
hade fått mera liv i sig. Ibland stakade hon
sig, ty tungan var sträv som lera i munnen
och måste fuktas med saliv för att göra tjänst.
Hon sade att hon tyckte synd om den andra
flickan, som måste dö snart och som var så
ung och ensam. Hon ömkade henne som om
hon själv varit en frisk människa. Hennes
medlidande med den andra var hälsans
generositet. Detta väckte underliga känslor hos
läkaren, som om dödens verk mildrades. Filt
och lakan gled ner medan hon talade så ivrigt.
Under linnet skymtade hennes bröst som en
flämtande gosses. Läkaren makade
sängkläderna till rätta. En ljum kyla spred sig i
handen när han tog i dem.
— Du pratar som en kvarn. Om du inte är
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
