Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Sven Stolpe: På jakt efter Kock von Gyllenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄ JAKT EFTER KOCK von GYLLENSTEIN
hustru. Gyldensten följer henne till Lund. Hon
sjuknar och dör. Gyldensten möter Stobé på
gatan i Lund, den senare "tackar för parollen,
manar ut värjan, Gyldensten refuserar; ty slår
Stobé med röret honom över huvudet, att det
[röret?] går sönder. De andre officerarna ville
ej mer tjäna under Gyldensten, som måste taga
avsked."
Så går tiden. Stobé engagerar sig ivrigt för
det holsteinska partiet, emot kung Fredrik.
Gyldensten går då upp till kungen, begär pengar
och vill störta Stobé. Därefter kommer i Linnés
version den dramatiska scenen:
"På storkällaren i Stockholm kommer en
afton en herre (kapten Gyllenrot), klädd som
Stobé, talar hiskligen om Kongen ;
källarmästaren ber honom hålla inne med sådant på
öppen källare. Han svarar sig ej vara rädd;
frågas namnet, säger han sig vara överste Stobé.
Vittnen tagas flere. Dagen efter kommer officer
med vakt, tager överste Stobé, som visste av
intet. Kommission tillsättes, advokat antages,
vittnen avhöras, alla fälla Stobé."
Linné, som har en obestridlig förkärlek för
sådana detaljer — det är väl därför vi
fortfarande inte har en vetenskaplig fullständig
upplaga av hans "Nemesis divina"? —
berättar, att Stobé icke kunde bevisa sitt alibi,
eftersom han samma kväll gjort ett besök på ett
horhus. Saken blir emellertid uppklarad. "Av
sammangaddade bliver Gyllenrot halshuggen,
andre två piskade och brännmärkte."
Fortsättningen är äkta linnéansk, i furiös
sten-stil:
Gyldensten rymmer, far först till Hamburg,
lockar en jude till sig, stryper och "spolierar"
honom, rymmer till Sachsen. Friar till en
adelsfröken, får korgen. Säger sedan henne vara sin
dotter, bryter sig in om natten, mördar bägge
(mor och dotter), rymmer, fasttages, vill icke
dö, bindes på en stol, halshugges, steglas.
"Det sades allmänt, att fröken blivit av
honom avlad, då han förr var med armén i
Sachsen, under det frun var gift med en annor."
Som synes, stämmer icke alla detaljerna, och
mitt bibliotek ger mig inga möjligheter att
undersöka, hur saken verkligen låg till. Det kan
också göra detsamma. Någon annan får studera
den stobæiska processen, vars handlingar
förmodligen är lätt åtkomliga. För mig är det nog
att veta, varför patron Kock på min granngård
blev så skräckslagen av sin brors öden, att han
beslöt undanhålla sin son, Carl Niklas Kock,
all högre bildning.
På eftermiddagen hejdar jag i snöyran bilen
utanför Håkanbols vackra 1700-talsfasad. Det
lyser svagt i ena fönstret i övre våningen. Jag
har glömt min egen tid — är det gamle patron,
som begråter sin brors hemska öde? Eller är
det den unge Carl Niklas Kock, som samlar
ihop sina papper för att fly från orten och den
efterhängsna och fula fröken, som han i
julruset råkat förföra?
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
