Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Åke Gustafsson: Livsgnistan. Med utkast till ett litterärt program - Diktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE GUSTAFSSON
vetenskap som freudianismen tenderat att bli.
Ordet vore i själva verket utmärkt för att
beteckna den form av dikt som en gång
kommer att växa fram, med ett oemotståndligt
tvång att skrapa av förgyllningen på
människan och visa verkligheten så långt vi kan fatta
den; skildra människan som ett kryp, men
också skildra solen, blommorna, färgerna samt
ljuden som strömmar in i våra trumhinnor.
Hör hur det myllrar i rymden! Låt oss skildra
livet och människan, på gott och på ont, vad
vi fattar som fult och vad vi fattar som skönt.
Låt oss berätta att livet är en allas kamp mot
alla men att vi ändå har förmågan att glädja
oss. Låt oss skildra verkligheten sådan den är,
utan all försköning men med den skönhet som
den låter ta form i våra sinnen. Detta vore
ett slags syntetisk realism.
Det är diktarens uppgift att förkrossa
människan så att hon rak och fri kan gå in i
förintelsen — vad den än må innebära.
Men till verkligheten hör också hoppet, som
flämtar svagt långt inne, att livsgnistan har
ett syfte och en mening med lidandet, icke
blott för oss människor utan för allt skapat
i den väldiga världen.
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
