Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Under nya stjärnor (Now Voyager). Irving
Rapper. Warner Bros.
Ingen hör nu längre talas om Courths-Mahler
och ingen läser väl mer hennes böcker.
Antagligen är hon död för länge sen, men om hon
levat och nödtorftigt följt med sin tid kunde
hon gott ha skrivit underlaget till den här filmen,
som visst nu i stället utgörs av en roman av
Olive Higgins Prouty. Den handlar om hur en
förstockad, ärkepuritansk bostondam — en av
the Vales — i perverterad moderlighet
förtrycker sin yngsta dotter Charlotte (Bette Davies)
och håller henne kvar i barndomen fast hon
redan börjat närma sig nuckåldern. Flickan
tvingas bära glasögon, charmlösa kläder och
sedesamma frisyrer, undra då på att hon blir
litet konstig och stänger sig inne på sitt rum,
där hennes förkvävda lustar finner utlopp i
smygrökning, hennes skönhetsbegär i de finaste
elfenbenssniderier. En tillkallad psykiatriker
(Claude Rains) lyckas få flickan med sig till
sitt vilohem, där de värsta hämningarna lossas.
Kuren fullbordas meden kryssning på lyxångare,
där den fula ankungen uppträder förvandlad
till svan i de chicaste toaletter och djärv make
up men fortfarande glassartat frusen i
uppsynen. Glassen smälter när hon träffar Jerry,
en europeiskt tjusig arkitekt (Paul Henreid)
som är olyckligt gift och har en dotter som är
problembarn. Han har också vanan att ta två
cigarretter i munnen och tända dem med ett
bloss samt att därefter ge henne den ena. Jerry
är emellertid för ädel att överge sin tråkiga
hustru och sitt neurotiska barn; efter några
kyssar skils han och Charlotte för alltid — tror
de men inte publiken. Charlotte är på vippen
att gifta sig med en mycket hygglig och stilig
millionär, men så dyker Jerry upp igen,
fortfarande dock lika gift och ädel. Han tänder en
cigarrett åt henne och försvinner igen. Men
något slags lyckligt slut måste det ju bli och
därför får den efter moderns död stenrika
Charlotte adoptera Jerrys problembarn, som hon
med ledning av sina egna erfarenheter snart
gjort om från en tjurig, glåmig flicka med
glasögon och tandställning till en bedårande
organdiprinsessa, givetvis utan glasögon och
staket mellan tänderna.
Innehållet i denna redan litet bedagade film
har här berättats så pass utförligt för att det
skall bli tydligt med vilka missromaner även
den mera nogräknade biobesökaren får hålla
till godo. "Under nya stjärnor" kan nämligen
göra anspråk på att tillhöra repertoarens övre
skikt •—- även med hänsyn till sitt innehåll!
Den är också välgjord utan originalitet. Och
så är det naturligtvis ett äventyr att se Bette
Davies utvecklas från puppa till strålande fjäril.
Någon verklig psykologisk studie bjuder inte
rollen, därtill är den för konstruerad, men som
skådespeleri är den bländande. Dessutom har
Bette Davies något ormlikt fascinerande hos
sig: det platta huvudet med de utstående ögonen
och de rinnande snabba rörelserna — ingen
rör sig som hon. Det gör att man stundtals
skänker filmen en uppmärksamhet som den
absolut inte förtjänar. Georg Svensson
De voro 9 ungkarlar (Iis etaient neuf
céli-bataires). Sacha Guitry. Pathé.
Om collaboratoren Sacha Guitry skulle mista
huvudet när patrioterna börjar upprensningen
vore det onekligen ett gott huvud som föll. Dum
är ban inte den gode Guitry, det vet han också
om, men till all lycka är hans humor lika stor
som hans fåfänga. Guitry framför kameran är
som en katt framför spisen, ingen kan ordna sin
mimik med en sådan vällust och självförnöjelse
-— men så är det också en utomordentlig mimik,
vars register sträcker sig från det skälmaktigt
ödmjuka till det imperatoriskt befallande eller
parodiskt tigerfräsande. I filmen om de nio
ungkarlarna är Guitry själv en av
huvudaktörerna, han föreställer en smart
förmedlingsskojare som gör en god affär i
utlänningsförbudet genom att pro forma gifta bort ett antal
utländskor med några avsigkomna ungkarlar som
han lockat till sig genom att öppna ett frihem
för dylika. Hopparandet av de giftaslystna, mer
eller mindre exotiska damerna med de lurviga
gubbarna har något av fantastisk sällskapslek
över sig, den påföljande massvigseln är ett
farsnummer i gammal hederlig Mack
Sennett-stil, och när sedan brudgummarna tvärtemot
kontraktet bryter sig ut ur pensionatet för att
uppsöka sina lagvigda uppstår det givetvis
åtskilliga ganska festliga situationer. Filmen är
anmärkningsvärt fri från slipprighet och
innehåller bara en direkt smaklöshet: änklingen som
lockas på avvägar när han följer hustrun till
graven. Men den är inte riktigt inspirerad och
har tröga partier, dessutom är den tarvligt
uppsatt och verkar i tekniskt avseende lika
ålderstigen som sin primadonna. Georg Svensson
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
