Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Den vackra sommaren
Det har varit den vackraste sommar man kan
minnas. Landet Sverige har visat sig från sina
fördelaktigaste sidor, ett i hög grad beboeligt
land, rikt, vackert, alltjämt förskonat från krigets
härjningar och endast obetydligt oroat i
samvetet över den feghet det ibland måst göra sig
skyldigt till innan det vågade möta hot med
sabelskrammel. Nå, Sveriges neutralitetspolitiks
historia blir väl i sinom tid utredd på ett fullt
fördomsfritt sätt, det lönar sig inte nu att söka
avgöra om de har rätt som anser Sveriges fred
köpt till ett väl dyrt pris, på vilket vi ännu så
länge blott gjort de första avbetalningarna, eller
de som med undersåtlig vördnad tackar
regeringen för dess "mästerliga" navigering. Ingen
får i varje fall vara så nationalistiskt självgod, så
igelkottsmässigt hoprullat blind och döv att han
inte inser att vårt lyckosamma öde under kriget
ställer större krav på oss under den kommande
freden än på de flesta andra folk. Vi måste vara
beredda att med ödmjukhet åta oss de uppgifter
som kan komma att tilldelas oss i
återuppbyggnadsarbetet. Det blir nog inte bara att rusa ur
startgroparna för att komma först till en eller
annan exportmarknad och att genom det
nyupp-rättade Svenska institutet basuna ut hur
förträffliga vi är på alla sätt. Endast genom
oegennyttigt arbete till den västerländska kulturens
återupprättelse och nödens lindrande i
krigshärjade länder kan Sverige rättfärdiga att det
med sådan hänsynslös egoism fullföljt sin
neutralitetspolitik under kriget.
Det har varit en vacker sommar. Man tycker
sig ha bevittnat hur en solförmörkelse vikit
undan, hur bit för bit av Västeuropa trätt ut
ur slagskuggan från det nazistiska tyranniet, ut
i ljuset. Kriget artar sig för Tysklands del till
det blodigaste nederlaget i historien, och i så
fall kan man väl tala om en gudomlig rättvisa.
När detta skrivs har Paris’ befolkning efter fyra
års slaveri och förnedring rest sig mot
förtryckarna och kastat ut dem. Rumänien, den
arbetsföraste av Hitlers kontinentala legodrängar,
har kapitulerat. Amerikanernas och britternas
pansarstötar fräser som raketer i alla riktningar
genom Frankrike. Rom och Florens är befriade.
Från öster och väster pågår kapplöpningen mot
Berlin. Vem hinner först och när är man där?
En månad eller två? Under tiden skall Hitler
-rikets dignitärer pressa sista blodsdropparna ur
sitt olyckliga folk och förskansa sig likt
kring-rända desperados för att strida till sista
patronen. Alla slags infernaliska påhitt får man vara
beredd på. Den som kämpar utan hopp om livet
känner ingen misskund, och misskund har aldrig
precis varit den starka sidan hos de män det
här gäller. Det andra världskriget går sitt slut
till mötes i en lavin av blod. Inför detta
ohyggliga men till sin yttersta innebörd befriande
skådespel kan den neutrale — den i ett neutralt
land boende — åskådaren vara ursäktad om han
en aning förstrött går att återuppta vardagens
syssla efter sommarens avkoppling.
Kollektiv bokpropaganda
Det hände mig under min semester på en
badort vid västkusten att flera bekanta bland
badgästerna kom till mig för att låna böcker.
Dessa människor var vad man brukar kalla
bildat folk utan att precis tillhöra de
intellektuella, de var alldeles avgjort välsituerade och
563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
