Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Giovanni Verga: Den Helige Josefs åsna. Novell. Översättning från italienskan av Karin de Laval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIOVANNI VERGA
om den haft klart för sig att den fått en ny
husbonde. Men också för att visa att den inte
var ledsen över att för alltid lämna stallet, där
den haft det så varmt och skönt bredvid modern,
där den gnidit mulen mot kanten av krubban,
stångats med gumsen och kivats med grisen
borta i vrån. Också hustrun, som ännu en gång
räknade pengarna på disken inne på apoteket,
hade glömt att hon haft hand om fölet, när
det var nyfött, när det ännu inte orkade stå
på benen utan låg hopkrupet i solen på
gården, svart och vitt och blankt som silke, och
att höet, som gjort den lilla åsnan stor och
stark, hade gått genom hennes händer. Den
enda som saknade den var modern, som
sträckte fram halsen mot stalldörren och
skriade. Men när hon inte längre hade juvret
stint av mjölk, glömde hon fölet, hon också.
— Ni skall få se att den här åsnan kommer
att göra mera nytta för sig än en mula, sade
compare Neli. Och vid tröskningen kan den
också hjälpa till.
Under tröskningen travade den lilla åsnan
över sädeskärvarna från morgon till kväll, efter
de övriga dragarna, gamla mulor och halta
hästar, så att den blev dödstrött och miste
lusten att mumsa i halmhögen i skuggan, där
man ställt den att vila, så snart det började
fläkta litet, medan bönderna hackade halm och
ropade Viva Maria.
Där stod den slokande med öronen, som en
fullvuxen åsna, och med slocknad blick, som
om den sett sig mätt på den stora vita slätten,
där dammet från logarna här och var stod som
en rök i luften och som tycktes vara till enkom
för att låta en stackare dö av törst och trava
runt på sädeskärvar. På kvällen vände åsnan
tillbaka till byn med alla säckar fulla, och
pojken lät piskan dansa över ryggen på den,
medan den travade längs buskarna vid
dikesrenen, som tycktes få liv av talgoxarnas kvitter
och av doften från menta och rosmarin. Åsnan
hade gärna velat nappa åt sig en munfull gräs,
om den inte hade varit tvungen att trava hela
tiden, så att blodet stockade sig i benen och
man måste gå med den till hovslagaren. Men
ägaren fäste sig inte vid det, skörden hade
varit god och åsnan hade gjort nytta för de
trettiotvå och en halv lire, som den kostat.
— Den har gjort sin tjänst, och om jag
också säljer den för tjugu lire, så har jag ändå
vunnit på affären, förklarade ägaren.
Den ende som tyckte om den lilla åsnan var
pojken, som lät den trava helt sakta på
gångstigen, på hemväg från logen. Och han grät,
när hovslagaren svedde hovarna på den med
glödgade järn, så att den vred sig av smärta,
med svansen i vädret och öronen bakut,
alldeles som när den skuttade hit och dit på
marknaden för att bli kvitt repet, som snott sig
och drog i mulen. Och när hovslagarens pojke
kom för att byta de rödglödgade tängerna,
spärrade den upp ögonen av förfäran, nästan
som om den haft mänskligt förstånd. Skinnet
knastrade som en fisk i stekpannan. Men
compare Neli ropade till sonen:
— Så dum du är som gråter___Nu har den
gjort sitt, och eftersom skörden är bra, säljer vi
den och köper oss en mulåsna i stället, som vi
har mera nytta av.
Barn förstå inte somliga saker, och sedan
den lilla åsnan blivit såld till bonden Cirino
från Licodia, gick pojken till den i stallet och
smekte den över mulen och på halsen. Och
åsnan vände sig om för att nosa på honom,
som om den av hela sitt hjärta varit fäst vid
honom, fast åsnor ju äro till för att spännas
för, där deras husbonde vill, och vänja sig vid
nya förhållanden lika ofta som de byta stall.
Bonden Cirino från Licodia hade köpt den
Helige Josefs åsna för en spottstyver, eftersom
den fortfarande hade ärr på benen. Och när
compare Nelis hustru såg den trava förbi med
sin nye husbonde, sade hon:
— Det var lycka med den där åsnan. Det
där svarta och vita pryder ju upp hela logen.
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
