Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Arne Nyman: Fem dikter - Igenkännandet - Stenarnas stillhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEX DIKTER
IGENKÄNNANDET
Något i vimlet hejdade min blick.
Var det en färg, en skuggas form, en gest?
Det snuddade och gick
igenom ögat utan tydlig rest.
Men likt en muskel spände sig min själ
och handen knöts som om den ströp ett skri.
Så dumt. Jag vet ju väl:
det gör detsamma vem som gick förbi.
STENARNAS STILLHET
Stenarnas stillhet vandrar
dit där du ville gå.
Flämtande, jagande når du
ej ur fläcken ändå.
Bortom som havets vila,
fjärran som trädens ro
kan inget segel dig bära,
ingen bevingad sko.
Maktlös att följa stillhetens
svindlande, långa färd
stannar du flyktförlamad,
fjättrad i rörelsens värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
