Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Eyvind Johnson: Romanfunderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
i den mån man inte erinrar sig den.1 Proust har
också varit omstridd, och han har mottagits
med kyla av sådana som tyckt att han varit för
besvärlig att läsa och vid hastig
genomblädd-ring funnit hans personers rörelser alltför
långsamma och deras karaktärer alltför tvivelaktiga
ur moralisk synpunkt; homosexuella anlag skulle
inte vara sjukliga utan i stället brottsliga,
körtlarnas visdom och vanvett skulle inte påverka
tänkandet och känslolivet, och ande, detta fina
resultat av vilja och kroppsliga funktioner, av
erfarenhet och lust, skulle inte kunna sväva över
ett sådant verk, och så vidare.
Nu kan vi se att Proust har öppnat nya
vägar — att sedan, i framtiden vika av från.
Gide är den lättåtkomligaste, lättillgängligaste
av de tre; det vill säga hans form är den
klaraste; och han bildade redan tidigt om inte
skola så åtminstone en gruppering — eller
grupperingar —, och hans inflytande har inte
berott på hans åsikter om individens rätt till
sexuell dubbelhet utan på hans väldiga
analytiskt grundade människokunskap. I den mån
bedömningen av hans verk varit av moralisk
art har den naturligtvis blivit skiftande; han
har betraktats som en ungdomens förförare och
sedernas uppluckrare. Men inte ens hans värsta
fiender — till exempel den energiske angriparen
av Gides "immoralism" Henri Massis i andra
delen av sina "Jugements" — har kunnat undgå
det gideska när de kritiserar Gide: åter ser man
bilden av ringarna på vattnet, återverkningarnas
återverkningar som finns inte bara hos yngre
årgångar utan också hos katoliker som Claudel
och Rivière och som man spårar hos en tredje,
lika eller mer betydande katolik, Mauriac — för
att nu inte tala om Gides nära vän, man får
kanske säga lärjunge: Roger Martin du Gard.
Det är hög fransk klassicism i förening med ny
människokunskap, modern människouppfattning
1 Sedan detta skrevs som ett föredrag för
Verdandi i Uppsala (1942) har Knut Jaenson publicerat
en fin och klok analys av Prousts verk i Samtid
och framtid.
och hänsynslös människoanalys med tonfall,
inslag av mysticism och en strävan mot
tänkandets yttersta möjlighetsgräns och ett ömsom
lugnt, ömsom nervdallrande — inte värderande
men betraktande av fenomenet människan.
På så sätt har Gide också blivit en hel
litteratur — direkt och indirekt —, och hans enda
roman "Les faux-monnayeurs" har kommit att
bli ett av 20-talets väsentliga verk, vars
utstrålning vi ännu inte kan överblicka. I varje fall
har det varit tillräckligt intensivt och djärvt
i formen för att kunna framkalla suckar om
romanens upplösning och romanens förfall även
på våra breddgrader.
Själv har Gide vid något tillfälle, jag minns
inte var, kallat den för ett experiment. Och det
är den ju, liksom Joyces och Prousts romaner.
3
Och nu är jag framme vid något jag ville
säga.
Vad är en experimentroman för något?
Fransmannen Albert Thibaudet påpekade en
gång att varje skrivkunnig person kan skriva
åtminstone en roman, nämligen sin egen. Jag
går så långt att jag vill påstå att personen inte
ens behöver vara särskilt skrivkunnig för den
sakens skull. Och varje människa kan väl också,
gissar jag, måla något slags tavla som
innehåller något slags sanning om mänskligheten
eller om den målande, eller åtminstone
färgglädje, om hon ställs framför en duk och får
pensel och palett i handen. Och under de senaste
sångglada åren har vi ofta fått bevis på att det
är möjligt att komponera populära, sångbara
melodier till populära visor och dikter utan att
behöva besväras av hämmande musikalitet.
Och så gott som varje människa kan föra
dagbok. Hur går det till att skriva dagbok?
Man beslutar sig för det, skriver datum och
talar om att man var nära att halka på gatan
eller träffade en vän som sa att det var vackert
väder. Sedan tröttnar man kanske på att anr
590
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
