Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Emmanuel d’Astier: Sju sommardagar. Paris augusti 1943. Från franskan av Victor Vide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMMANUEL d’ASTIER
höra att Graule hade träffats av en kula i magen
vid schweiziska gränsen och att roddarem hade
fått ett knivstyng i ryggen av en svartsjuk äkta
man och avlidit. Italienaren och kvinnan hade
däremot inte efterlämnat några spår.
Och sex månader senare kom han och ställde
sig alldeles intill mig — vid Seinekajen. Med
sina handskar, sitt plommonstop och sina
randiga byxor tyckte jag han såg ut som en
börsjobbare. När han vände på huvudet för att titta
på zouaven hade jag en känsla av att vara
observerad. Vi tittade emellertid rakt ut och
sneglade inte mot varandra. Men vi stod där
märkvärdigt orörliga — som förstenade.
Han sträckte på sig och när han gick förbi
mig kom han så nära att jag kunde höra tyget
i hans kläder frasa lika tydligt som jag hörde
flotten klyva det döda vattnet den där natten.
Jag gick över stora öde områden innan jag
kom till ett befolkat ställe: Tuilerieträdgården.
Sittande kvinnor och barn bildade långsamt
ring kring vattenbassängerna. Men det var först
när jag kom in på Rue des Hälles och
Boulevard Sébastopol som jag kom tillbaka till
människorna igen — det var ett helt
människohav som sedan morgonen hade plundrat
butiksfönster och skyltlådor utan att tillfredsställa sin
hunger.
Onsdag
Det finns fortfarande många vackra kvinnor
på gatan, mem kärleken är borta. Man ser inga
män som följer efter dem. Det finns inga
flanörer på gatorna och inga älskande som kysser
varandra. Parisaren har blivit bistrare och
magrare, förandligad men också mera förslagen.
Förr i världen gjorde han utlänningarna till sina
vänner, nu har han gjort barbarerna till
främlingar. Fyra gånger om dagen går han med
tidvattnets regelbundenhet upp- och nedför gatan —
till och fråm sin arbetsplats. Han ser ut som en
misstänksam myra.
Bortom de centrala delarna som Chåtelet,
Operan, Place de la République och Place
Pigalle härskar provinsen. Där råder stillhet och
tystnad, då och då avbrutna av flyglarm och
motorbuller. Montmartre är alltjämt em
myrstack. På sömdagarma är det folksamling kring
marknadsgycklaren som lyfter en förfalskad vikt
på 150 kilo. Negrer, gatflickor och sutenörer är
kvar, men sutenörerna säljer inte längre kokain
utan skinka och tyger.
Parisaren älskar fortfarande sitt Paris. Jag
som kommer tillbaka från New York och
London måste erkänna att det inte finns någon
annam huvudstad i världen där det råder ett så
ömt förhållande mellan subjekt och objekt. Det
är lättare att lära känna de olika stadsdelarna
nu än i gamla tider då alla hade bråttom.
Hörseln och luktsinnet har befriats från så många
oljud och utdunstningar att de numera
uppfattar de svagaste ljud och de finaste dofter:
Seinens, asfaltens och kastanjeträdens doft;
metron som skakar under fötterna vid en
gatukorsning, den plötsliga uppståndelse som
uppstår när ett trettiotal poliskonstaplar rusar fram
till biljettluckorna i metron, kroppsvisiterar,
granskar identitetspapper och försvinner
medförande en god vän.
Det enda som parisaren verkligen inte
intresserar sig för är ockupanten. Parisaren har mera
intresse för den egna floran än för en
främmande svampbildning. Man intresserar sig hellre
för tiggaren som på sitt positiv spelar "Oh mon
amour, à toi toujours" än för de där
tennsoldaterna som fotograferar Eiffeltornet eller
Obelisken eller som paraderar på Champs-Élysées.
Det förekom två gånger i några av de mest
trafikerade stadsdelarna att en man och en
kvinna, inbegripna i samtal, plötsligt tystnade
när jag närmade mig dem. Arnaud, som jag
håller mycket av därför att han är både fanatisk
och försiktig, lojal och förslagen och som inte
blivit högfärdsgalen fastän han lyckats organi-
664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
