Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bertolt Brecht: Legenden om den döde soldaten. Svensk tolkning av Thomas Warburton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTOLT BRECHT
Och så förde de bort soldaten.
Natthimmeln var djup och blå.
Man kunde se stjärnorna ovanför
om man ingen hjälm hade på.
Sen hängde de hans hustru och
två systrar vid hans arm
och hällde en sup i hans ruttna kropp
för att hålla honom varm.
Och eftersom han stinker lik
går en präst bredvid och ber
och svänger med sin rökelse
så han inte kan stinka mer.
De spelar med trummor och hornkapell
en paradmarschmelodi.
Och soldaten sparkar fram sina ben —
en vana som sitter i.
Två sanitärer broderligt
ser man stöd åt honom ge,
annars kunde han sjunka ihop i lorten,
och det får ju inte ske.
Man målar hans skjorta svart-vit-röd
till en fana att bära framför;
och all smutsen täcks av färgerna
så att den inte stör.
En herre i frack går också med
med skjortan stärkt och strikt.
Han är som undersåte och tysk
medveten om sin plikt.
Så drog de med trummor och hornkapell
och fana och uniform,
och soldaten tumlade med, så blek
som en flinga snö i storm.
668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
