Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
klara sig undan helskinnad, en förskrämd pojke
som så småningom fattar mod, en amerikansk
journalist som får ena benet amputerat för en
skottskada och är den knepigaste av dem alla,
en norrman på väg hem från sin affär i Sydney
till kriget i Norge. Och där är den tyska
besättningen som gärna mottar smicker för sina
klädsamma helskägg, befälhavaren som hämnas med
kanoneld för sitt sexuella nederlag mot hustrun
och den ängsligt oppositionelle lille doktorn
som klamrar sig fast vid sitt hannoverska
kulturmedvetande. Berättelsen är ett durkdrivet
litterärt korsstyngsbroderi, med närbilder av
människor, av individuella och kollektiva reaktioner,
av irritationen, motsättningarna, gemenskapen
i motståndet, med en bakgrund av minnen som
personerna fingrar på som på ömma bölder eller
manar fram till lyckligt betraktande.
Wollebæk hör till de unga norska författare
som uppehållit sig i Sverige de senaste åren.
Att han under sådana förhållanden kunnat
skriva en så artistiskt och psykologiskt
behärskad bok är anmärkningsvärt. Den fortsätter
samma linje som den moderna norska
litteraturen från trettiotalet, bestämd av amerikansk
berättarteknik med tillsats av psykoanalys: en
livfull realism med precisa detaljer och den
analytiska apparaten i bästa ordning där bakom.
Wollebæk använder sig gärna, inte olikt
Sandemose, av anekdotmässigt tillspetsade inslag: han
hittar till exempel på en infödingskvinna som
på huvudet bär ett fotogénkök med en kastrull
som hon kokar höns i. Förutom en vaken och
spelande fantasi noterar man en kärv
motståndsmoral utan onödigt svammel, en tendens till
öppen och samtidigt fast livsstil, där ingenting
tillåtes att inkapsla sig och slå ut i atavistiska
reaktioner. Inte minst rent tekniskt är
Wolle-bæks bok en styv prestation, som unga svenska
prosaister kan ha nytta av att studera.
Artur Lundkvist
Johan Fabricius: Demonernas ö. Översättning
av Saima Fulton. Norstedts
1944. 9: 50.
Det skulle ha kunnat bli grov
söderhavsromantik av historien om den holländske
konstnären, som får en balinesisk skönhet på köpet,
när han köper ett avlägset beläget hus på Bali
för att ostört få ägna sig åt sitt arbete, men
Johan Fabricius har skickligt undvikit de våld-
samma effekternas förrädiska korallrev och
berättat den enkla kärlekssagan på ett ganska
förtjusande sätt. Det är egentligen inte mera än
en novell, och för att få ett passande
romanomfång på boken har han ökat på intrigen med
flera mer eller mindre löst påhängda inslag, som
tillsammans ger honom tillfälle att skildra olika
sidor av den balinesiska kulturen. Det förefaller
gjort med sakkunskap. Däremot har han
knappast lyckats framkalla den suggestion av
demo-nism, som titeln antyder. Och vad han
egentligen menar med det hela, blir inte heller riktigt
klart. Kan det vara att holländarna inte har
någonting på Bali att göra? Eller är det bara
att de amerikanska turisterna bör portförbjudas?
Eller helt enkelt att "öst är öst och väst är väst",
och längre kommer vi aldrig? Thure Nyman
Gwen Bristow: I morgon och för alltid.
Översättning av Gurli Hertzman-Ericson.
Norstedts 1944. 11:—.
Gwen Bristow, den populära amerikanska
författarinnan, tycks behärska ungefär samma
litterära område som Dagmar Edqvist hos oss.
Hennes roman "Imorgon och för alltid"
skildrar på ett sobert och ganska spännande sätt ett
invecklat psykologiskt fall, aktuellt därför att
det ytterst är betingat av det moderna krigets
ingrepp i människornas vardagsöden. En
harmonisk, välutvecklad kvinna som lever i ett
lyckligt äktenskap och trygga yttre förhållanden
är med omedvetna känsloband fixerad vid ett
tidigare — genom förra världskriget brutalt
avklippt — äktenskap. Hon blir emellertid på ett
sällsamt sätt befriad från traumat och kan nu
möta livets krav med större mod. Andan i
romanen är nykter, rationell och antiheroisk,
men det är ett måhända intressant tidens tecken
att huvudpersonens befrielse dock sker tack vare
en annan människas nästan övermänskliga offer
för sin älskade. Människoteckningen går
konstnärligt inte på djupet men har kultur, värme
och redbarhet. Gwen Bristow tycks äga en sorts
rationell psykologisk kunnighet, besläktad med
den nyssnämnda svenska författarinnans. — Det
klagas ofta över bristen på bra ungdomsböcker —
"Imorgon och för alltid" bör vara en i det
närmaste idealisk sådan. För verkligt vuxna och
medvetna läsare förekommer det ganska få böcker
på den stora marknaden. Margit Abenius
731
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
