Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Knut Jaensson: Alice i Underlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
ALICE I UNDERLANDET
1
Av de otaliga personer som författat
barnböcker (alltså inte samlat och utgivit folksagor)
är det väl bara två som har nått verkligt
internationell ryktbarhet, men deras berömmelse har
i stället blivit så mycket större. Bland Danmarks
tre största litterära namn är Andersens ett och
om Carroll inte precis jämställs med
Shakespeare och Swift så har hans tokiga
fantasifigurer i varje fall ingått i engelsmännens
medvetande nästan på samma sätt som Hamlet eller
Gulliver. Men de andersenska sagorna och de
carrollska äventyren är så helt olika att de
knappast har något annat gemensamt än en
ofantlig läsekrets bland barn (och vuxna), ett
genialt barnasinne, en strålande rik fantasi och
en oemotståndlig humor.
En sak är påfallande: Andersen, fastän den
naivare, rör sig betydligt mera direkt än Carroll
inom en vuxen erfarenhetssfär. Bakom "Den
fula ankungen" och "Snögubben" ligger ju
upplevelser som barn inte kan göra. Det är
egentligen sagornas form som är avpassad för barn,
innehållet är nästan alltid avsett för de vuxna.
Hos Carroll är det på sätt och vis tvärtom: man
skulle, åtminstone som ett första intryck och
naturligtvis med åtskillig förenkling, kunna säga
att "Alice’s Adventures in Wonderland" är
skriven uteslutande för en liten sju års flicka,
men att formens många finesser, de talrika
spetsfundigheterna och anspelningarna alldeles
övergår ett barns uppfattningsförmåga.
En annan sak är förbryllande: båda har
samma ofantliga barnpublik, men de appellerar
inte bara till olika sidor hos barnet utan vänder
sig nära på till två olika typer — av vuxna.
Åtskilliga av Andersens vuxna beundrare finner
säkert Carroll alltför "barnslig", bisarr och
meningslös. En del av Carrolls vuxna läsare kan
å andra sidan tycka att Andersen stundom är
en smula väl naiv, sentimental och gammaldags
farbroderlig. På samma gång som Carroll mycket
fullständigare än Andersen har lyckats
identifiera sig med barnet har han blivit den av de’
båda diktarna som har mest gemensamt med de
vuxna läsare som så att säga är minst barnsliga.
Det är, skulle jag tro, vuxna av en mera
skeptisk, intellektuell eller konstnärlig läggning som
speciellt uppskattar Carroll och för dem blir han
— i ännu högre grad än Andersen — en
författare mera för vuxna än för barn. Historien
om den lilla australiska flickan som i present
fick "Alice’s Adventures in Wonderland" men
som önskade att hon i stället hade fått en bok
som de vuxna inte brydde sig om, därför att
hennes pappa blev så förtjust i den att han tog
den med sig till kontoret så att hon inte kunde
få läsa den, är verkligen betecknande. Har man
aldrig som barn läst Carrolls berömda böcker
om Alice ska man alltså inte sörja över det,
tvärtom. Råkar man på dem först som vuxen
bereder de en det dubbla nöjet av nyhetens och
den fullständigare uppfattningens behag.
För att få fritt tillträde till barnens värld
måste man ha ett riktigt pass: det måste kunna
757
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
