Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Knut Jaensson: Alice i Underlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
därför) inbillar jag mig att det knappast är
nödvändigt. Att sådana fantasier som att
exempelvis Carroll i sin hjältinnas gestalt måste låta
sig uppslukas av den mörka tunneln för att lära
känna den underjordiska världen eller att
tillträdet till trädgården, som på avstånd verkar
som ett paradis, bara är möjligt genom den
oerhört lilla dörröppningen eller att (som i
"Looking Glass") det gäller att tränga igenom
spegelns tunna skiva för att komma in i
äventyrens land, att dylika fantasier även är ett
slags sexualsymboler synes mig visserligen högst
sannolikt. Men de är samtidigt så allmängiltiga
att de knappast förefaller mig att kunna bidra
till någon mera ingående förståelse för just
Carroll. Den hopfällbara kikaren och den
besynnerliga svampen verkar då mera komplicerade
och kan kanske vara nycklar till mera
personligt möblerade rum i det carrollska själshuset,
men jag får låta dem vara. Och vad de subtilare
sexualhundar beträffar som till äventyrs kan
ligga begravna både här och där så vet jag inte
ens var de håller hus. Jag får helt och hållet
hålla mig till den sunda eller osunda
bond-psykologien.1
Men det första som denna hemmagjorda
psykologi viskar i mitt öra är att de som i
"Wonder-land" (och "Looking Glass") bara ser
topppunkterna på en "nonsenslitteratur" utan varje
mening, måste vara nästan ännu mera ytliga än
naiva. Och det vill inte säga så litet.
Mycket i Alice-böckerna är skämt och mycket
är otvivelaktigt puré nonsense i samma mening
som poésie puré men just därför innerst
naturligtvis en protest mot en allför reglementerad,
alltför praktisk, alltför snusförnuftig, alltför
1 Jag har nämligen varken läst eller hört någon
redogörelse för någon enda av de essayer om Carroll
och hans litterära verk som förmodligen under årens
lopp har sett dagen.
De biografiska uppgifterna är däremot hämtade ur
en liten bok som visserligen måste betecknas som
ytlig och naiv men som innehåller värdefulla
upplysningar om Carrols liv och tillkomsten av hans
"Won-derland": Langford Reed, "The life of Lewis Carroll",
London 1932.
dodgsonsk värld. Men mycket speglar faktiska
erfarenheter och uttrycker dolda önskningar.
Och slutintrycket blir en överraskande tydlig
bild av Carrolls livsinställning och
levnadsstämning.
Förklädda bekännelser saknas ingalunda.
Första hälften av "Wonderland" sysslar ju
direkt med Dodgson-Carrolls mest personliga
problem: dubbelnaturen. Gång på gång, ja
praktiskt taget i ett enda sträck, växer och
krymper den stackars Alice. Än är hon för stor
och blir med varje sekund större, så att hennes
fötter knappt syns till, så långt borta är de.
"Å, mina stackars små fötter, jag undrar vem
som nu ska dra på er strumpor och skor? Jag
kommer inte att nå er; jag kommer att vara
alldeles för långt borta för att kunna sköta om
er, ni får reda er bäst ni kan. — Men jag måste
vara snäll mot dem", tänkte Alice, "annars
kanske de inte går dit jag vill." Än blir hon
för liten och minskar i varje ögonblick så att
det ser ut som om hon alldeles skulle försvinna.
Det är en suck direkt ur Dodgson-Carrolls
hjärta när Alice bekänner för Larven att "det
är så förvirrande att vara så olika stor så
många gånger samma dag". Och hur personlig
och djupsinnig är inte symbolen med nyckeln
till den lilla dörren som leder in i den
förtjusande trädgården. När Alice är i jämnhöjd
med nyckeln (som ju ligger på ett bord
av-glas) och kan nå den, då är hon å andra sidan
alldeles för stor för att kunna komma igenom
den lilla dörren. När hon förvandlats och
verkligen blivit så liten att hon ledigt kan komma
in, ack, då har hon ju glömt att ta med sig
nyckeln och kan inte längre nå den. Hur svårt
är det inte att vara stor och liten samtidigt, att
på en och samma gång vara Dodgson och
Carroll! Man förstår så väl Alices önskan om
att efter behag kunna dra ut sig och skjuta ihop
sig som en kikare och inte behöva vara
utlämnad åt okontrollerbara krafter som
allteftersom man äter av den ena eller den andra sidan
762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
