- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
771

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Artur Lundkvist: Engelsk lyrik under kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENGELSK LYRIK UNDER KRIGET

av en soldat som sökte skydd för trumelden i en
övergiven löpgrav: det är en stridandes
konstlösa bön om försköning inte från döden men
från dödsfruktan. I denna liksom i flera andra
av dessa dikter har poesien återtagit sina
elementäraste funktioner: att vara till tröst mot
ensamhet och fruktan, att upprätta en känslans
och tankens förbindelse mellan nuet, det
förflutna och framtiden.

"Air Force Poetry" framträder med större
anspråk. Volymens trettiotre poeter (sex av dem
redan fallna i strid) vill vara mer än amatörer
och åtskilliga av dem är redan erkända talanger.
Redaktörerna, John Pudney och Henry Treece,
uttalar förhoppningen att antologien ska visa
"att en man kan strida och dock bevara sin själ,
att en poet är en poet vad helst han blir ställd
inför". Man möter en samling välartade unga
män som man får förmoda är djärvare i luften
än i lyriken: de underordnar sig alla en
tämligen konventionell litterär disciplin och gör sig
inte skyldiga till några häftigare utbrott.
Flygningen är med på ett hörn i de flesta dikterna
men får inte någon särskilt egenartad eller
åskådlig framställning. Det är mest meditationer
och lamentationer vid motorernas vibrerande
larm. Det spåras ingen extas över att bomba,
strida och döda, utan tvärtom. Andan är
plikttrogen men försonlig och någon bestämd
framtidspolitik skymtar knappast heller. Gemensam
för många är en känsla av lättnad när de får
stiga högt över jorden med dess smuts och
elände, för att röra sig mellan stjärnor och
horisonter, beredda på en död som de helst
föreställer sig snabb, klar och ren. "Jag har blickat
över världens kant och sett bortom solens eld",
heter det hos C. R. Sanderson, som i rymden
funnit "mysteriet uppenbarat att allting är ett".
Peter Hellings har en intensiv kärleksdikt,
uppfylld av krigets brutala brådska och bittra
hunger: "livets fakta är ej längre den
shake-speareska ljusstaken utan eldflagorna som faller
i krigstid över väldiga ruiner". Henry Treece

liknar flygarens hjärta vid vildgåsen som alltid
kommer tillbaka, återvändande från flykten över
världen efter att ha sett jordens hemligheter,
valarms liv i havet, de drunknades rörelser bland
korallerna. Till de lovande poeterna i boken hör
vidare John Bayliss och Vernon Watkins.

Samme John Pudney som delar ansvaret för
denna antologi har kommit med ett urval också
av egna dikter, "Ten Summers" (Lane). Det är
något liknande en lyrisk dagbok från krigsåren,
okonstlade glimtar av en flygares tankar,
förnimmelser och erfarenheter. Han har deltagit
i konvoj skydd på Atlanten, han har stridit i
Nordafrika och på Malta: samlingens längsta
dikt besjunger just Malta där allt är så gammalt
och oberört inför döden. Han föraktar radions
heroiska ord, de är urvattnade som gamla
anekdoter: "Verklig är nu blott kulsprutans eld och
de korta handslag som sliter den ensamme från
den ensamme." När han hälsar sina
flygarkam-rater heter det att det grymma vapnet lagts i
deras händer för att tjäna "den förmåga till
gott som finns inom vanliga män och kvinnor".
Denne flygarpoets inställning är genomgående
sympatisk, klokt mänsklig och för honom själv
mycket hedrande. Rent lyriskt är han nog bäst
i de enkla, visaktiga sakerna.

Liksom antologier för olika vapenslag
förekommer också antologier för olika landsändar:
en sådan är "Modern Welsh Poetry",
sammanställd av Keidrych Rhys (Faber). Den upptar
trettiosju poeter som utan tvivel har något visst
gemensamt: ett frejdigt stilhumör, en förening
av detalj realism och fantastik, en närgången
natursyn och en dialektfärgad folklighet. Många
av dem är även sofistikerat intellektuella eller
satiriska med ett på samma gång blomstrande,
kompakt, snirklat och temperamentsfullt språk.
Typiska är fraser som "Fume-bitten nograssness
of mountains" eller "Screamlight streams of
gleaming waterbreasts smiling at their
river-washing in cathedral panes". Bakgrunden är
ständigt lantlig med kullar och fårflockar, floder

771

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0787.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free