Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Elsa Thulin: Jean Giraudoux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELSA THULIN
JEAN GIRAUDOUX
Jean Giraudoux, en av förgrundsfigurerna
på den franska Parnassen under de senaste
decennierna, är död. Vid sin bortgång var han
ett par och sextio år gammal. Han var känd som
en kärnfrisk och spänstig sportsman — sund
och kraftfull till kropp och själ. För hans vänner
runtomkring i världen (och han hade många
i skilda länder och världsdelar) kom därför den
smärtsamma underrättelsen om att han gått bort
helt överraskande. För kort tid sedan fick vi
förklaringen. "Undanröjd av Gestapo" meddelas
officiellt av författaren Louis Aragon.
Att Giraudoux icke som många av hans
meningsfränder bland franska författare
lämnade fosterlandet efter Frankrikes sammanbrott
berodde till dels på att han vid sidan av sitt
litterära värv hade en annan uppgift. Han var
nämligen diplomat. På detta sitt arbetsfält gjorde
han värdefulla insatser bland annat då han efter
förra världskriget på grund av sin ingående
kännedom om Tyskland blev ledamot av de
speciella kommissioner, som skulle övervaka
fredsbestämmelsernas uppfyllande. Vid den
tidpunkten var han ambassadsekreterare i Berlin.
Ända sen sextonårsåldern hade han gjort
upprepade långa sejourer i Tyskland, vars språk
han grundligt behärskade. Det ingick i den
akademiska examen han avlagt innan han slog
in på den diplomatiska banan. I egenskap av
informator för prinsen av Sachsen-Meiningen
(1907) fick han en inblick i mentaliteten inom
de kretsar i Tyskland, som hans unge lärjunge
tillhörde. En inblick, som ytterligare komplet-
terades av den kontakt han på grund av sin
ställning fick med såväl kejsar Wilhelm II som
kejsar Frans-Josef. Vad själva det tyska folket
beträffade, lärde han känna detta såväl under krig
— han deltog som infanterist i förra
världskriget — som i fredstid. Om han trots detta
måhända gjorde sig alltför stora förhoppningar om
möjligheten att konciliera fransk och tysk
mentalitet, berodde det i väsentlig grad på att han
till det yttersta bemödade sig om objektivitet
och gärna ville se de goda egenskaper som fanns
även hos en fiende. Att han emellertid var
ganska kritiskt inställd mot tyskarna framgår
ur många av hans litterära verk. Både i romanen
"Siegfried et le Limousin" och i det skådespel,
"Siegfried", som han själv skrev efter sin bok
ger han en grotesk närbild av tysk mentalitet,
sedd genom en fransmans ögon. När denne
fransman därtill besitter det utpräglade sinne
för humor, parat med psykologisk skarpsyn,
som karakteriserar Jean Giraudoux, förstår man
att bilden måste bli både träffande och roande.
Vad han säger så tidigt som år 1922 måste
betecknas som rent profetiskt. Bland annat
framhåller han tyskarnas egenskap av "hjordfolk",
över vilket (som den svenske
litteraturhistorikern Kjell Strömberg säger) "vilken tilltagsen
äventyrare som helst... kan svinga sig upp till
en diktators ställning". Vilket påstående till full
evidens bekräftats genom det senaste decenniets
ohyggliga händelser.
Av Giraudouxs dramatiska verk har, förutom
"Siegfried", i Sverige framförts "Trojanska
776
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
