Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tillfredsställa även Olsons anspråk. Satser som
innehåller dem kan lätt översättas till satser som
uttalar sig enbart om stimuli och sensoriska
reaktioner. Har man påpekat, att de inte får
tolkas animistiskt, kan man mycket väl bibehålla
dem. Exaktheten blir inte lidande av att man
talar om en persons "tendens att handla så och
så" i stället för att säga, att personen under
bestämda fysikaliska betingelser i regel reagerar
på ett bestämt sätt. Olson överdriver i hög grad
den moderne läsarens benägenhet för animistisk
tolkning. Han tror att om en författare skriver
"erfarenheten lär människan ...", så måste
läsaren få den uppfattningen att "Erfarenheten"
som "ett slags allegorisk figur klappar
människan på axeln och ger henne goda råd".
Räknar Olson med en så låg intellektuell standard
hos sina animistiska läsare, så kan ingen
terminologisk gallring hjälpa. De kommer
ofrånkomligt att fatta Olsons eget påstående att
gonggongen kallar till middagen, som om Olson
menade att gonggongen är utrustad med
mänsklig röst. Och varje stimulus, om vilken säges,
att den framkallar en reaktion, kommer av dem
att förses med andlig kraft.
Konrad Marc-Wogau
Anti-Vansittart
Edward Hallett Carr: Fredens
förutsättningar. Översättning av Lars-Erik
Thun-holm. Gebers 1944. 8: 75.
Den brittiske statsvetenskapsmannen professor
Edward Hallett Carr är tidigare känd för svensk
allmänhet genom ett arbete över
mellankrigstiden, som för några år sedan utkom på förlaget
Dagens Böcker. Att just detta förlag kom att
intressera sig för professor Carr berodde
naturligtvis på att han intar en ytterst kritisk
ställning till sitt eget lands utrikespolitik under
mellankrigsåren. Det är emellertid
ofrånkomligt, att Carr under detta krig spelat en viss roll
för brittisk opinionsbildning, måhända inte så
mycket genom sina böcker som genom sitt
medarbetarskap i Times och det är därför också
med tillfredsställelse som man hälsar en svensk
upplaga av Carrs 1942 utgivna arbete
"Condi-tions of Peace". Tillfredsställelsen blir inte
mindre genom att Lars-Erik Thunholms
översättning förtjänar mycket höga lovord.
"Fredens förutsättningar" är också i och för
sig ett arbete som är väl värt att
uppmärksammas. Även om man som anmälaren är
skeptisk mot mycket, kanske det mesta, i Carrs
resonemang, måste man erkänna att hans
synpunkter framföres med en intellektuell skärpa
som är mycket tilltalande. Det ligger åtskilligt
i hans skarpa kritik av den obegränsade
nationella självbestämmanderätten och hans krav på
en grundlig revision av suveränitetsbegreppet,
åtminstone såsom detta traditionellt fattas av
småstaterna. Å andra sidan är Carrs i grunden
mycket föraktfulla attityd mot småstaterna
onekligen starkt influerad av nazistisk eller fascistisk
"storrumsideologi" och hållbarheten av hans
uppfattning att småstaterna endast kan bestå
i en permanent allians med en stormakt har då
inte fullständigt kunnat bevisas ens av detta
krig, som dock gått så hårdhänt fram just med
de små staterna.
Av större intresse än Carrs ganska cyniska
maktpolitiska funderingar är dock hans
uppläggning av det tyska problemet. Carrs
framställning är nämligen en vidräkning med
Van-sittarts förkunnelse, även om han avstår från att
direkt polemisera med denne. Den kritik av
van-sittartismen som Carr presterar skiljer sig genom
sin saklighet och relativa måttfullhet fördelaktigt
från den som man så ofta möter här hemma,
liksom för övrigt också i den anglosachsiska
världen. I reaktionära svenska kretsar kommer
Carrs uppgörelse med vansittartismen säkert att
mottagas med glädje. I viktiga avseenden skjuter
dock Carrs kritik, som på sätt och vis också
blir ett försvar för Tyskland, betänkligt över
målet. Carr bestrider visserligen inte, att den
tyska traditionen innebär "ett outhärdligt hot"
mot vår uppfattning av friheten, men han
menar, att detta hot är ett universellt problem
och att det finnes redan hos "den moderna
massdemokratins natur".
Carr varnar mot alla tankar på att bryta
sönder Tysklands politiska och ekonomiska enhet
och han uppmanar till all tänkbar moderation
under den förestående ockupationen av det tyska
statsterritoriet. Ja, han tycks inte ens vara
övertygad om nödvändigheten av Tysklands totala
awäpning och i själva verket vänder han sig
också mot bestraffningen av krigsförbrytare.
Om Hitler, Mussolini och de andra nazist- och
fascistledarna skulle undkomma sina egna folks
vrede, så bör de enligt Carr inte bli föremål för
823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
