Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Harry Martinson: Tio dikter - Sång mot världens hets - Månen dröjde — - Barndomslandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY MARTINSON
SÅNG MOT VÄRLDENS HETS
När världen kallar dig så hasta inte
som själv du ej befunne dig i världen.
Du är ett barn i skog, en man på vägen.
Du är en kvinna med ett barn vid brösten.
Du är i världen ställd, du själv är världen.
Vad vill dig världen?
MÅNEN DRÖJDE —
Månen dröjde vid sin uppgång länge i porsen.
Likt en bukig spindel sysslade den med något i dimman.
En tät väv för drömmare blev kvar på myren.
Den ende som inte fastnade däri var jägaren.
Han sköt sig loss därur med ett skott i gryningen.
BARNDOMSLANDSKAP
Ären skymma bort varandra,
men ibland när skuggan brister
öppnas minnets vida tavlor
från vår drömtids hed på Lister.
Där på smala hedlandsstigar
kantade av ljung och vidén
såg vi månen väldig uppgå
som en astrakan åt tiden.
I de år då ej vårt hjärta
mött förhärdeisen och vreden,
var vi barn, vår själ stod öppen
som en kojas dörr mot heden.
840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
