Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Margit Abenius: "Mäktig i tystnad"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
människa och asket men minst av allt någon
mörk grubblare och enstöring. Hans djupaste
drift var att ge av sitt vetande och sin entusiasm.
Någon talar om "hans hänförda intelligens och
spörjande inställning till livet". Men naturligtvis
fick han i hög grad pröva på den djupt
egenartade och sensitiva människans lott att bli
ensam och ofta missuppfattad. Det faller av sig
självt att han av den allmänna slentrianen
ansågs "snäll", "fin och försynt" o. s. v.
Det är inte sà lätt som man tror
att vara Solens förtrogne ...
heter det eftersinnande i en dikt av honom. Arnold
Norlinds väg blev mystikerns, den intellektuelle
mystikerns. Det är frestande att jämföra honom
med D. H. Lawrence — samma kosmiska känsla
och sinne för "the otherness", "väsensvördnad
för det olika" säger Emilia Fogelldou, samma
starka inslag av vekhet i personligheten och
djupa förståelse för och behov av det kvinnliga
samtidigt med den utpräglat manliga böjelsen
att välja och vraka, att i viss mening vara
den ledande. Arnold Norlinds medvetenhet är
modernistens: han översatte Hölderlin, Whitman
m. fi. Men den puritanske svenske prästsonen,
Solens förtrogne, gick en väg som var olik den
puritanske engelske gruvarbetarsonens, de hade
olika rådgivare. Den förnämsta av Arnold
Norlinds ledstjärnor var Dante — som Lawrence
avskydde — och "Dante-världen" kallade han
den livshållning och livssyn av omspännande
helhet som han eftersträvade, till synes ensam
i en splittrad, alltmer specialiserad tid.
Arnold hade förlovat sig med en käck
reskamrat, men förhållandet kändes snart oäkta
och bröts så småningom efter svåra samvetskval
från den manliga partens sida. I stället sökte
han sig med förundransvärd och alldeles tveklös
intuition till den kvinna som hade
förutsättningar att bli hans verkliga reskamrat genom
Dante-världens helvete, skärseld och
paradisvandring, bokens författarinna, Emilia
Fogel-klou. Han giljade i sex år genom att tid efter
annan sända sina översättningar ur "Inferno"
och "Purgatorio" till den utvalda. Det är en
mycket ovanlig och gripande kärlekssaga som
här berättas. Den erotik som skildras är liksom
den medeltida mer översvinnlig i sina uttryck än
den ohämmade moderna; den skänker väl också
andra sorters upplevelser. De älskande hade
den sällsamma turen att under sina vandringar
i Lunds Observatorie-park inte möta några
människor, skriver författarinnan, men man kan
också fråga sig om de två i Dante-världen
försjunkna just då var i stånd att se några mötande?
Egendomlig och rörande är de bägge forskande
och entusiastiskt givande människornas känsla
av främlingskap i tiden. Märkvärdiga likheter
fanns mellan dem men också olikheter: hon en
mer humorfylld och realistisk natur men också
mer brusten, med livsbesvikelser bakom sig, han
en ljus och trygg ande, mer abstrakt till
läggningen. Hos den kvinnliga forskaren Emilia
Fogelklou fanns ett stort behov att spränga
gränser: mellan samhällsklasserna, mellan
vetenskapen och den religiösa sfären, mellan manliga
och kvinnliga världar, ett behov som mötte stor
förståelse hos hennes make. I en av sina
intressanta karaktärspsykologiska essayer, "Helgonet
och profeten" (i "Från själens vägar"), har
Emilia Fogelklou skildrat två olika själstyper,
dels positivt, dels negativt, och man kunde gissa
att hon har hämtat vissa drag i fråga om den
förra typen från sin make, vissa drag hos den
profetiska typen från sig själv. — Efter
giftermålet tänkte de två makarna ägna sig åt
forskning men för övrigt ställa sitt vetande och
sin idealitet i folkbildningens tjänst. Det stora
gemensamma målet var att bidra till att
förvandla samhällets jättemekanism till en levande
gemenskap. Planerna kullkastades dock nästan
genast. Det befanns att Arnold Norlind led
av-obotlig struptuberkulos, han ansågs ha högst ett
år kvar att leva. Han levde emellertid sju år.
Dessa kapitel om prövningar, tunga som i Jobs
bok, om djup andlig gemenskap i äktenskapet
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
