Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Januari. N:r 1
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
klichéerna, som han förvisso gjort i några av
sina dikter, kommer hans stämma att höras långt.
Redan nu är han värd högt beröm.
*
Helge Åkerhielm gjorde en vacker insats
i höstens litterära produktion genom den
suggestiva enaktaren "Vaknatten", som uppfördes
på dramatikerstudion. Samtidigt gav han ut sin
tredje diktsamling, "Vågtungans stund". Den är
synnerligen ojämn och visar att vad denne poet
främst saknar är omdöme, ett fel som det dock
är bra mycket lättare att överse med än brist på
talang. Åkerhielm är utan tvivel mycket
talangfull. Det finns i hans samling en rad aktuella
politiska dikter, som jag snarast skulle vilja
beteckna som odrägliga. De är odrägliga därför
att de med irriterande aningslöshet rör sig på
beredskapspoesiens vidsträckta allmänning. Där
är för länge sedan varje friskt grässtrå
nedtrampat och det virvlar upp täta moln av damm
för varje steg. Sådana dammiga och snustorra
dikter är "Norge", "Sprängd fabrik",
"Danmark" och "Mörkläggning". Möjligen lämpar de
sig som deklamationsnummer på nordiska fester,
men trycksvärtan avslöjar deras ihålighet. En
dikt lagd i Kristus’ mun visar också den en stor
brist på omdöme. Jag kan möjligen igenkänna
Åkerhielm men knappast Kristus i dessa ord:
Jag hatade inte Judas,
som fört mig till korsets död,
men jag älskade över allt annat
en slocknande kvällshimmels glöd.
Välfunna bilder och ett lyckligt utnyttjande av
den fria versformen kan uppföras på poetens
pluskonto, men därutöver stannar det ej sällan.
Det blir samlingens sista avdelning, "Dan
Åkerhielm in memoriam", som ger samlingen tyngd
och värde. Denna diktcykel visar att Åkerhielm
förfogar över ej obetydliga resurser. Det
porträtt han tecknar av sin avlidne fader har verklig
resning, ty här har diktaren släppt till av sitt
eget och vandrar ej längre på upptrampade
stigar. Han ger också här en allmängiltig bild av
en steril och småsint intellektuell miljö som
betytt kvävningsdöden för så många av det
offentliga ordets tjänare i vårt land. Man erinrar
sig Hildebrands utomordentliga dikt "Uppsala",
där en liknande mentalitet fått sitt definitiva
uttryck. En sådan jämförelse är beröm nog. —
s BLM 1945 i
När Åkerhielm beslutar sig för att skriva endast
om det som verkligen tillhör honom, det som
han verkligen gjort till sin andliga egendom,
kommer han säkerligen att kunna skapa även
andra dikter av samma lödighet som
minnesdikten över fadern.
*
Bertil Gedda är en intressant men något
svår-pejlad diktare. Hans sista diktsamling, "Gräset
och vinden", är dock enklare och renare i
linjerna än hans föregående. Han har en
beundransvärd formell färdighet och håller sig långt
borta från de litterära klichéerna. Han arbetar
gärna med en modererat surrealistisk
drömteknik, där bilderna glider in i varandra, förvandlas
och upplösas. Det finns ingen gräns mellan yttre
och inre verklighet. Diktaren förenar med sitt
jagmedvetande hela naturen. Molnen går med
hans tankar. Gräset ser med hans ögon. Ljuset
störtar fram med den sanning som uppenbaras
inom honom. På sätt och vis är han en
romantiker, som tror på möjligheten att i ögonblicket
förena och uppleva all jordisk lycka. Hans dikter
söker sig gärna fram mot en med mystiken
besläktad fridskänsla, där himmel och avgrund
är förenade i fullkomlig harmoni. En av
diktcyklarna heter "Mot tystnaden" och hör till
samlingens bästa. Dess fjärde avdelning ger ett
vackert prov på Geddas konst:
Aldrig skall sanningen lysa
för den som rastlöst jagar.
Djupt inom oss finns det
inga år eller dagar.
Vi måste sova och blunda
tills ögonen bli klara.
Sedan — hur annorlunda
skall inte livet vara!
Sanningens ljus skall du skymta
först i den mörkaste stunden.
Och först då skall du vara fri
när tystnaden håller dig bunden.
Förbliv hos det stilla och frusna
hos det som väntar och tiger.
Den dag skall ändå ljusna
då fågelsången stiger.
«
Det är inte många kvinnliga stämmor i vår
lyrik just nu. Men i Göteborg finns det en ung
dam, Anna Greta Wide, som det verkligen är
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0081.html
