Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tydligen med den huvudsakligast avsett att ge en
smula populärvetenskaplig underhållning. Det är
kanske därför småaktigt att klandra den för viss
brist på tuktande möda, på verklig stilvilja och
verklig fasthet i kompositionen, eller att anmärka
på uttryck som användas med irriterande
upprepning och på tankesprång som bli generande
för läsaren. Sven Stolpe är trots detta alltid
medryckande. Han är också stimulerande, ity att han
ständigt driver läsaren till opposition och
därmed också till omprövning av sitt eget
ställningstagande till åtskilliga frågor. Och det finns
slutligen i denna underhållningsbok två uppsatser
vilka helt falla utanför underhållningens ram
och vilka såsom varande det bästa gömts till sist
i denna anmälan. Det är de två artiklarna om
Jacques Maritain, vilka på väsentliga punkter
synas vidga och fördjupa den bild av denne den
franska katolska renässansens främste man som
Sven Stolpe givit i "Den kristna falangen". Om
det också troligtvis är säkrast att sätta stora
frågetecken i kanten på de ställen där Stolpe
drar upp jämförelser mellan franska och svenska
förhållanden så äro dessa båda uppsatser, i vilka
författaren bl. a. ger ett referat av den bok av
Maritain, "A travers le désastre", vilken under
ockupationen gick ur hand i hand i Frankrike,
av ett mycket stort intresse.
Elisabeth Tykesson
I skenet från frihetsfacklan
Jan Fridegård: Gryningsfolket. Wahlström &
Widstrand 1944. 9: 50.
När Jan Fridegård för fyra år sedan gav ut
sin roman från Sveriges 800-tal, "Trägudars
land", betydde det en brytning med både motiv
och atmosfär i hela hans författarskap. Det
mörka draget, bitterheten i böckerna om hans
tidigare hjältar med de enstaviga namnen, Hård,
From, Mörk och Stolt, hade värkt ut och ersatts
av andra konstnärliga valörer. Utan att uppbåda
någon utförlig kulturhistorisk apparat utmärkte
sig "Trägudars land" för en intensivt levande
tidsstämning och en plastisk fyllighet i sin
teckning av natur och människor i ett svunnet
Sverige. Psykologiskt träffande skildrade den
vikingatidens människor i den brutala kampen
för tillvaron och i deras plötsliga, instinktiva
hängivelse åt en primitiv religion. Samma inten-
sivt upplevda karaktär har bokens fortsättning,
den i höst utkomna "Gryningsfolket". I
överensstämmelse med något som snart är en
tradition i Fridegårds författarskap har han låtit
denna diktmiljö ta några års vila och nu
återuppstå för att avlösa andra.
Det existerar verkligen ett band mellan
Fridegårds moderna och historiska diktning. I
tidningen Vi skrev han 1941 "Stenröset", en liten
"saga" om vallpojken Johan From, välkänd från
flera andra av författarens verk. Insomnad vid
det gamla gravkumlet i hembygden förflyttas
han i en drömvision tusen år tillbaka i tiden,
möter vikingen som träder ut ur sin hög och ser
de låga skeppen med de många roddarna och
med sköldarna vid relingen glida fram över sjön.
Så måste Fridegård själv redan tidigt ha sett
trägudarnas land. Det är samma levande fantasi
över allt som han berättar om: det stora vattnet
med sina holmar och vikar, skogen med de
mörka, slingrande stigarna, de skriande
rovfåglarna, vildmarkens varg och björn och vildsvin
och räv, de stjärngnistrande vinternätterna,
upplevda genom stugtakens rökhål, vårkvällarnas
gråblå skymning, sommarens tunga dofter som
slår in i de låga husen.
Huvudpersoner i "Trägudars land" och
"Gryningsfolket" är trälen Holme och Ausi, hans
hustru. De arbetar på en revolution av det
svenska samhället. I den första romanen fick
man följa deras växlande kamp för friheten och
för sitt barns rätt att leva. De flyttar mellan
boplatsen, där deras hövding och herre har sin
gård, och köpstaden, Birka, och besöker en gång
det stora biotet i Uppsala, där Holme får stora
vanskligheter att hålla reda på sin kvinna. Till
sist vinner de ett avogt erkännande av sin frihet.
Höjdpunkten i "Trägudars land" var
skildringen av den stora blothögtiden i Uppsala med
dess orgiastiska fruktbarhetsriter och offrandet
av den förste kristne missionären i landet, vars
förkunnelse med oemotståndlig makt vädjat till
något i Ausis innersta. I "Gryningsfolket", som
utspelas femton år senare, har de sociala motiven,
massornas uppror och frihetskänslan, ännu mera
trätt i förgrunden, men en del av den lawrenceska
livsmystiken från "Trägudars land" dröjer kvar.
Holme är som många revolutionärer också
antiklerikal, och i en svår hungertid leder han
trälarna till angrepp mot de nyinflyttade kristna
prästernas spannmålsförråd. Det kommer till
blodsutgjutelse, och Holme måste fly, föga trak-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
