Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - T. S. Eliot: The Dry Salvages. I svensk tolkning av Th. Warburton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. S. ELIOT
THE DRY SALVAGES
Svensk tolkning av
TH. WARBURTON
(The Dry Salvages — ursprungligen väl les trois
sauvages — är en liten grupp klippor med en fyr
utanför Cape Anns nordostkust i Massachusetts.)
I
Jag vet inte mycket om gudar; men jag tror att floden är
en mäktig brun gud — vresig, otämjd och omedgörlig,
tålmodig kanske, så länge han erkänns som gräns;
nyttig men opålitlig när han befordrar handeln;
sist bara ett problem att lösa för brobyggare.
När det engång är löst, glöms guden nästan bort
av dem som bor i städer — men evigt oblidkelig
återkommer hans årliga vrede, förstör, påminner
om det som människor vill glömma. Ringaktad, åsidosatt
av maskinens dyrkare väntar han likväl, ser och väntar.
Hans rytm fanns i barnens sovrum,
i det yppiga gudaträdet om våren,
i druvornas doft på ett höstligt bord,
och i aftonkretsen vid vinterns gasljus.
Floden är inom oss, havet, havet omsluter oss;
havet är också fastlandsgränsen, graniten
som det hugger tänderna i, stränderna som det beströr
med tecken på andra tiders skapelse:
sjöstjärnan, eremitkräftan, ryggraden av en val;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
