Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Februari. N:r 2
- Carl-Erik af Geijerstam: Träden. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL-ERIK af GEIJERSTAM
armbågar mot marken,
vem låter mig skåda detta utan att veta,
blott se dessa löjliga dockor,
denna lustiga lek som solen belyser.
*
Så fjärran skogen stod,
så fjärrai sommaren var
med sin lysande gröna bölja, sitt svala skum,
och alla dessa stjälkar som hängde fast
och alla dessa stela bladskaft
som hårt och envist band sig fast.
Bladen sögo girigt morgonljuset,
allt var »tilia som en blank sjö
och jag kunde se över jordens oceaner av gröna blad,
de vände sina ytor och nervernas stela knippen,
de skummade ljuset
och sovo minut efter lyckominut.
Den morea barken och alla kvistar
hade drunknat i detta hav,
lågo som döda under detta förfärande famntag,
drunknade i dessa böljor.
*
Jag var Då berget, jag stannade ännu där,
jag vågade inte ner mot mörkret
och den förfärande klyftan.
Dess öppning var därnere nedanför berget,
däruppe var ännu vind och förväntan,
men obevekligt går vägen nedåt,
öppnar s:.g klyftans varma väggar.
Och knäet böjer sig in i dunkel vila
och huvudet sover med hårmassornas virvel
och armarnas speglande lågor
försvinne:; ut i dunklet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0134.html
