Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Teater och film - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
var ädla och uppoffrande till det otroliga trodde
man inte heller riktigt på tyskarnas konsekventa
bestialitet. Men i filmen är människorna desto
mera levande, där har de av en skicklig
regissör och födda skådespelarbegåvningar utrustats
med alla de oväntade smådrag och egenheter
som bokens karaktärsteckning saknade. Det är
ett underbart ryskt människomaterial som
förevisas, ansikten som kunde vara skulpterade av
en medeltida altarskåpssnidare, och alla har
de samma klara, okuvliga ögon, samma hårt
sammanpressade läppar, som inga mutor, ingen
tortyr kan bända upp. Den amerikanska och
för den delen även den övriga europeiska
filmens ansikten ter sig fadda och kraftlösa
vid en jämförelse. Till det mest gripande och
tilldragande i "Järtecknet" hör barnen, som
i några scener nästan sliter hjärtat ur kroppen
på en. Överhuvudtaget är det en film som hårt
frestar åskådarens nerver. Men de tyska
grymheter som återges är säkert inte överdrivna,
varken faktiskt eller till sin gestaltning, utan
snarare behandlade med en viss behärskning.
En av scenerna är inte hemsk utan trolskt
grotesk: tysken som är på jakt efter en ko och
bara finner småbarnen hemma i stugan.
I tekniskt avseende gör "Järtecknet" ett
primitivt intryck på grund av dålig råfilm och
enkel fotografisk utrustning. Men själva
gråheten och suddigheten bidrar på något sätt till
att ge filmen dokumentets sannfärdighet. Och
inställningarna är många gånger
utomordentligt fint avvägda och djärvt konstnärliga på
äkta ryskt sätt. Georg Svensson
BOKRECENSIONER
Ung lyrik
Erik Ehrenberg: Eldbegängelse. Gleerups
1944. 4: 50.
Per E. Rundquist: Horisontlinje. Gebers 1944.
3:50.
Arthur Hald: Linje. Norstedts 1944. 3:75.
Lars Fredin: Utan villkor. Bonniers 1944.
2:25.
Häromdagen, när jag i BLM framhållit hur
en ung debuterande poet tagit intryck av
Martinsons dikter, fick jag ett korthugget telegram
från den utpekade. Det löd: "Har aldrig läst
Martinson." Jag betvivlar naturligtvis inte
denna uppgift. Vissa stildrag, vissa symboler
och ordsammanställningar ligger i tiden, är
allmänt gods, som fritt begagnas av vem som
helst. Man behöver inte ha läst Martinson för
att vara påverkad av honom. Något av hans
ande insuper man med själva luften i dagens
litterära Sverige.
Men författare tycker inte om att man letar
efter påverkningar i deras verk. Det är
förståeligt och jag brukar söka att undvika det.
Men när det gäller Erik Ehrenberg, som nu
sänt ut sin andra diktsamling, "Eldbegängelse",
kan inte ens den hänsynsfullaste recensent dra
sig undan. Han måste slå fast att denne poets
beroende av Hjalmar Gullberg är så stort och
avgörande, att det faktiskt är svårt att se vad
som blir kvar om man söker abstrahera bort
de gullbergska dragen. Hör denna dikt med
titeln "Kungarnas uppbrott":
De drogo bort i rustning, svärd och kask
till ljud av persiska fontäners plask.
De redo skimlar. Deras takt var rask.
De hade nåtts av hemligt uppbrottsbud
och genast rest sig från cymbalers ljud
från vin och vaktlar, säng och kvinnohud.
De hade inte solur och bestick
men ändå mycken stadga i sin blick,
ty någon följde dem varhelst de gick.
De visste inte vägen, inte vem
som kallat dem i hast till Betlehem.
Men himlens stjärnor voro nära dem.
En kort analys: Motivet bibliskt. Tonen
samtidigt andaktsfull och ironisk. "Fontäners
plask" är en prosaisk vändning som skall
motverka eventuell sentimentalitet. Kungarna har
tidigare njutit av kvinnor och vin, d. v. s. de
är moderna människor och inga högtidliga och
tråkiga bibliska gestalter. Det uppbrottsbud
som nått dem är av hemlig art, d. v. s. dikten
är ej konfessionellt kristen, utan religiös och
mystisk. Rimmen är slående, välfunna.
"Bestick" ett ord som nyktrar till dikten. Rytmen
spänstig. Det hela gör ett sakligt intryck som
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
