Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Speciellt intresse förtjänar de religiösa
frågorna. Efter det första sammanträffandet med
Selma (1911) har Ida åter trätt i livlig kontakt
med den hädangångne Gustaf Fröding. Under
det att för Selma livet efter detta alltid förblir
ett problem, vars lösning hon sökande och ofta
tvivlande på sin egen kraft bemödar sig om
genom att försöka tränga in i det översinnliga,
har det hinsides riket för Ida blivit en säker
besittning, som hon styr och ställer med. När
hon predikar — och det gör hon gärna även
för vännen Selma —, då talar hon mycket mer
i Frödings namn än i Guds, eftersom diktaren
under åratal var en profetisk lärare för henne,
som bl. a. skrev djupsinniga kommentarer i
marginalen på hennes bibel. Genom sin
avvisande hållning bragte Selma ofta den ivriga
väninnan till förtvivlan. Hon tog avstånd från
Oxfordrörelsen; sade sig vara ett vanligt
världens barn, som inte haft Oxfordgruppens
upplevelse, Jesu personliga uppenbarelse. Slutligen
lyckades det dock att förmå Selma till
regelbunden morgonandakt; hon erfar bönens lugnande,
smärtstillande kraft, tror också på förbönens
makt och är Ida mycket tacksam för denna
hjälp på det religiösa området. Flera gånger
skriver hon utförligt om sitt sätt att närma sig
Gud. Det var inte Oxfordgruppens förtroliga
samtal med Gud om det personliga livets små
och stora angelägenheter. Nej, liksom Selma
i sina verk tjänade ett budskap om verksam
människokärlek och barmhärtighet, liksom hon
hela sitt liv bar en stor börda, tjänande
ensamma människor i nöd och en förtvivlad
mänsklighet, så närmade sig den firade
härskarinnan till Mårbacka Gud mycket anspråkslös,
nästan försagd, med okonstlad ödmjukhet.
Intensiteten av hennes religiösa fantasi visade
sig emellertid i en egen vision av aposteln
Paulus på väg till Damaskus, säkerligen med
stöd från bibeln men dock av stor kraft och
skönhet, som också bevarats genom Idas
återgivande av Selmas muntliga berättelse. Den är
fröet till en aldrig skriven Pauluslegend, där
som medelpunkt Jesu goda mänsklighet lyser.
Ida Bäckmanns publikation ökar utan tvekan
vår kunskap om människan Selma Lagerlöf.
Walter A. Berendsohn
Mina trötta ögon betrakta
en vilande sfinx i blått.
Hon reser sig kattlikt sakta
och rör vid mitt örongått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
