- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
172

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Speciellt intresse förtjänar de religiösa
frågorna. Efter det första sammanträffandet med
Selma (1911) har Ida åter trätt i livlig kontakt
med den hädangångne Gustaf Fröding. Under
det att för Selma livet efter detta alltid förblir
ett problem, vars lösning hon sökande och ofta
tvivlande på sin egen kraft bemödar sig om
genom att försöka tränga in i det översinnliga,
har det hinsides riket för Ida blivit en säker
besittning, som hon styr och ställer med. När
hon predikar — och det gör hon gärna även
för vännen Selma —, då talar hon mycket mer
i Frödings namn än i Guds, eftersom diktaren
under åratal var en profetisk lärare för henne,
som bl. a. skrev djupsinniga kommentarer i
marginalen på hennes bibel. Genom sin
avvisande hållning bragte Selma ofta den ivriga
väninnan till förtvivlan. Hon tog avstånd från
Oxfordrörelsen; sade sig vara ett vanligt
världens barn, som inte haft Oxfordgruppens
upplevelse, Jesu personliga uppenbarelse. Slutligen
lyckades det dock att förmå Selma till
regelbunden morgonandakt; hon erfar bönens lugnande,
smärtstillande kraft, tror också på förbönens
makt och är Ida mycket tacksam för denna
hjälp på det religiösa området. Flera gånger
skriver hon utförligt om sitt sätt att närma sig
Gud. Det var inte Oxfordgruppens förtroliga
samtal med Gud om det personliga livets små
och stora angelägenheter. Nej, liksom Selma
i sina verk tjänade ett budskap om verksam
människokärlek och barmhärtighet, liksom hon
hela sitt liv bar en stor börda, tjänande
ensamma människor i nöd och en förtvivlad
mänsklighet, så närmade sig den firade
härskarinnan till Mårbacka Gud mycket anspråkslös,
nästan försagd, med okonstlad ödmjukhet.

Intensiteten av hennes religiösa fantasi visade
sig emellertid i en egen vision av aposteln
Paulus på väg till Damaskus, säkerligen med
stöd från bibeln men dock av stor kraft och
skönhet, som också bevarats genom Idas
återgivande av Selmas muntliga berättelse. Den är
fröet till en aldrig skriven Pauluslegend, där
som medelpunkt Jesu goda mänsklighet lyser.

Ida Bäckmanns publikation ökar utan tvekan
vår kunskap om människan Selma Lagerlöf.

        Walter A. Berendsohn

Karlfeldtkommentar



Klas Wennerberg: Vårgiga och hösthorn.
Lindblads 1944. 9:50.

Få betydande skalder torde ha erbjudit
redan sina samtida — att icke tala om
eftervärlden! — så många språkliga gåtor som
Karlfeldt. Under sådana omständigheter är
Wennerbergs kommentar välkommen. Där
finner man tolkningen på så sällsamma ord som
fjällra (pillra), Peter Katt (den 22 februari,
förkortning av Petrus cathedratus, d. v. s.
apostelns uppstigande på biskopsstolen), sveg
(böjlig gren), Sankta Brittas vanna (den vind, som
vid Brittmäss låter ollonen falla från träden
likt sädeskorn och löven dala likt agnarna, då
säden vannas), kvidfågel (ormvråk), starbrak
(solstånd), glattande (sakramenskade; oviss
tolkning), gökskälla (backsippa), priapeia
(dikter, tillägnade Priapos), to (i Folkaremål
detsamma som blår) och många andra. — Man
skulle kanske önskat, att författaren
genomgående också angivit ordens ursprung.

Fortfarande kvarstår emellertid åtskilligt i
Karlfeldts diktning otolkat. Var ligger
Vaktelmora, eller — om det icke existerar i
sinnevärlden — hur är det bildat? Vad betyder
"solbrantens ström" i dikten "Hembygdens
huldra"? Författaren tvekar mellan
nedströmmande solsken och ett vatten strömmande
nedför en solbelyst brant, men man undrar, om
någon av tolkningarna träffar rätt. "Strömmens
jästa vatten" i Frödingsdikten har mången
uppfattat som Djurgårdsbrunnsviken, men den
föregående raden om den höga, svarta och
kväkarstränga hatten tycks hänvisa på
Uppsala, varför strömmen, som drar sin "gula fåra
genom sidlänt äng", trots allt måste vara Fyris.
I "Sjukdom" förekommer följande strof:

Mina trötta ögon betrakta
en vilande sfinx i blått.
Hon reser sig kattlikt sakta
och rör vid mitt örongått.


Wennerberg förklarar kategoriskt att det här
är frågan om en sjuksköterska, vilket låter
besynnerligt, ty knappast ligger en
nattsköterska på magen med korslagda tassar och
stirrande blick. I den föregående strofen talas
dessutom om att skalden lämnas "helt allena".
Enklare är väl att tolka uttrycket som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free