Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
För tidigt ute
Den tiden är förbi då misskända litterära
genier kunde samlas i oeldade vindskupor för
att svära över imbecilla förläggare och
tjyv-samhället i största allmänhet. Förläggarna
misskänner inte längre några genier om de
kan hjälpa det, och för säkerhets skull ger de
även ut åtskilligt som uppenbarligen inte
innebär annat än löften om en litterär begåvning.
Kritiken klagar gärna på att alltför gröna
poeter och prosaister släpps fram, men
förläggaren fortsätter att smuggla ut dem på
marknaden. För detta har han som sagt
kritikens otack och dessutom oftast en säker
ekonomisk förlust. Och vad mera är, han vet för
det mesta själv lika bra som kritiken att han
sett genom fingrarna med litterär
ofullgångenhet och mänsklig omogenhet. Han vet det, men
han vågar inte ta risken att författaren skall
gå till ett annat förlag och där utvecklas till
den begåvning som möjligen skymtar i
debutboken. Lättast har prosaförfattarna det, men
även poeterna slinker lätt igenom, i synnerhet
om de antyder att de också "håller på med en
roman".
Det är lättare för kritikern att anmärka på
denna överdrivna varsamhet om varje litterär
planta, om än aldrig så späd, än för
förläggaren att förhärda sig mot den. Han vet av
dyrköpt erfarenhet att det är mindre risk med
ett grovmaskigt såll än med ett fint. Därför
skall man inte tro att de ansvarskännande
förläggarna direkt uppmuntrar författare till att
för tidigt framföda sina inbillningsfoster. De
försöker nog i allmänhet att förmå författarna
att vänta, men det är inte alltid ett litet förskott
räcker till att få författaren att lova att komma
igen med en omarbetning eller något nytt.
De flesta författare i tjuguårsåldern har lika
mycket djärvhet som de saknar självkritik.
Kritik uppfattar de bara som oförståelse hos
en bornerad äldre generation, och det faller
dem inte in att dessa gamla herrar eller damer
på trettio, fyrtio år kanske själva en gång varit
lika modernistiska sprakfålar som de själva.
Till de onödiga böckerna hör avgjort en hel
del debutsaker med litterär pretention. Men det
är svårt att se hur man skall kunna bli av med
dem. Många goda författare har debuterat
svagt och har haft åtskilligt att skriva av sig
innan de blivit färdiga. Att bara skriva och
stoppa i skrivbordslådan räcker inte som kur,
de måste ut på den litterära tummelplatsen.
Detta är något som förläggaren är mindre
sinnad att glömma än kritikern. Systemet
befordras också av svenska författares
obenägenhet att skalf a sig ett jobb för brödfödan innan
de slår sig på författarskap. Att huvudstupa
kasta sig på författarskap är vansinne för de
flesta och i synnerhet för dem som aldrig
prövat på annat försörjningsarbete. Om inte för
annat så för att lära känna en fundamental sida
av verkligheten borde varje ung författare söka
sköta sitt författarskap vid sidan om en annan
tjänst, tills han uppnått en sådan litterär
position att han utan risk kan övergå helt till sin
diktning. Följdes det rådet skulle vi besparas
åtskilliga ofullgångna debutböcker och skulle
slippa se hur begåvningar tvingas skriva
sönder sin talang för att skaffa pengar till mat
och husrum.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
