Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
rättas av Thomas Mann icke som en
traditionell och enkel historisk roman. Josefs historia
och gestalt blir för honom medelpunkt i en
högst komplicerad vävnad av historiska,
filosofiska och mytiska fakta, betydelser och
tydningar och skiftar därtill i ironiens och
humorns "tvetydiga" ljus; och läsaren råkar
lätt bli förvirrad i detta "konglomerat av
diktning, vetenskaplighet och filosofi" — som
Holmberg säger, fast jag undrar om detta är
det rätta ordet för att karakterisera det ytterst
fint strukturerade förhållandet, som i denna
roman består mellan det konkret-poetiska och
det teoretiskt-vetenskapliga momentet.
I alla fall gör Holmberg — och detta är hans
skrifts förtjänst — det lätt för läsaren att
upptäcka den "stålställning" av abstrakta begrepp
som själva diktningen är byggd över.
Begreppen det rör sig om äro "ande, själ och materia",
vilkas sammanhang, motsättning och förening
i människans väsen och idé Thomas Mann
lägger till grund för den konkreta människobild
han skapat i Josefs gestalt. Ty Josef, som blev
Egyptens försörj are ("Ernährer"), för vilket
ämbete behövdes både ett omfattande intellekts
klarhet och ett slags medfödd instinkt för
naturens, "materiens" krafter, kännetecknas inte av
en tillfällighet som en människa välsignad med
den dubbla välsignelsen — "från himmelen
därovan och från djupet som utbreder sig
därnere" — ord som ursprungligen tillämpas på
honom inte av Thomas Mann själv utan av
själva Skriften, nämligen av Jakob, då denne
på sin dödsbädd välsignar sina tolv söner.
Holmberg gör detta Josefverkets centralmotiv
med rätta till grundval för sin framställning
av romanens innehåll. Han hänvisar till den
alltid återkommande motsatsen mellan det
"andliga" och det "själsliga" — vilket senare
i sin tur uppfattas som stående i intimare
samband med det kroppsligt-materiella än anden,
ett förhållande som av Thomas Mann på ett
förtjusande sätt dramatiserats och
mytologi-serats i den på urgamla gnostiska
föreställningar byggda "romanen om själen".
Holmberg visar hur dessa principer åskådliggöras
i olika varandra motsatta och sammanhörande
människor: i Huj och Tuj, Potifars gamla
"heliga" föräldrar, i Farao Éknaton, den unge
svärmiske religionsreformatorn, som strävar
efter andlighet, och hans "jordbundna" moder,
drottningen Teje; han framställer Josefs
frestelse och kyskhet i detta motivs tecken och
tolkar — delvis riktigt — Guds väsen (som
spelar en icke obetydlig roll i Josefromanen)
som syntes av det själiskt-materiella och det
andliga. Ty Han är, enligt Abrahams insikt,
inte endast det goda, utan det hela, både det
onda och det goda, och "det onda", menar
Holmberg, "växande i själens siam, måste
förmälas med andens ljusa godhet för att Guds
helhet skall finnas till".
Holmberg, en av dem i detta land, som med
ord och handling från början kämpat mot
nazismens "onda", mot dess i den
materiebundna själens siam bottnande ras- och
blodfilosofi och dess fruktansvärda tillämpning,
har varit särskilt uppmärksam på den
"politiska" förbindelse, som finns mellan
Josefromanen och den — ödesdigra — tid, 1933—43,
under vilken den tillkommit. Har, så frågar
han, denna roman, vars handling utspelas i en
tid så avlägsen från vår egen som möjligt, inte
sin spets riktad just mot denna tid? Påminnes
det icke på nästan varannan sida om att "kraft
utan förnuft är djurisk och förnuft utan kraft
svaghetens tecken"? Och det är huvudsakligen
från denna synpunkt som Holmberg tolkar den
stora romanen och reducerar dess — som han
själv säger — "av dunkel och dubbelmeningar
genomdränkta" innebörd till "själ- och
ande"-motivet.
I själva verket reducerar ocn förenklar
professor Holmberg en smula för mycket. Och
man undrar om en litterär analys verkligen
fyller sin uppgift, när den förenklar ett stort
verks innebörd som nu icke är enkel.
Holmbergs analys av Josefromanen är visserligen
klar och genomskinlig; men en riktig
föreställning om detta storverks djup, charm, rikedom
och struktur förmedlar den dock inte. Hans
något positivistiska sätt att beskriva och
förbinda romanens mångfaldiga och nyanserade
motiv förbiser framför allt den fina och djupa
symboliken, som är denna diktnings tema och
form. Ty denna symbolik bottnar på ett mycket
djupare och mycket mera invecklat sätt än det
framgår av Holmbergs framställning i myten
om de döende och återuppstående gudarna
(Osiris, Tammuz-Adonis), och just det faktum
261,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
