Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
"Kan du läsa en bok?"
Det har tidigare i dessa spalter ifrågasatts
om de militära myndigheterna i lämplig
utsträckning tagit till vara specialkunskaperna
hos vissa inkallade, framför allt konstnärer.
Vi har efterlyst fältkonstnären, som kunde åt
framtiden bevara bilder och stämningar av
beredskapsåren under andra världskriget eller
bidra till att lätta upp kasern- och
baracktristessen med väggmålningar och
konstutställningar. Sedan dess har mycket ändrats till det
bättre, särskilt i det senare avseendet. Många
beredskapsmän har under sin inkallelse för
första gången ställts inför ett modernt
konstverk och tvingats reflektera över vad konst är
för något. Att väcka och fostra själen är
visserligen inte huvudändamålet med
militärutbildningen men en viktig bisynpunkt på den. Några
finner militärlivet enbart andefattigt och
in-telligensdödande, men för dem som kommer
från avlägsna bygder och hårt kroppsarbete
måste det ju tvärtom innebära en
kulturkontakt av ganska revolutionerande betydelse. Det
är därför endast naturligt att de inkallade som
har särskilda förutsättningar att göra
kultur-propaganda och som inte kan användas bättre
för fälttjänst — de lärda och konstnärliga
yrkena bör givetvis inte a priori tilldelas en
undantagsställning när det gäller
militärtjänstgöringens art — beredas möjligheter därtill
genom specialuppdrag. Mest har väl
skådespelare, musiker och andra scenartister
utnyttjats inom den s. k. förströelsedetaljen, men
även målarna tycks börja få mera svängrum.
Nu har även en författare, Artur Lundkvist,
som tjänstgjort inom det för personalvården
så betydelsefulla fältbiblioteket, fått ett
tjänsteuppdrag som han löst med stor skicklighet.
Lundkvist har för "Försvarsstabens
personalvårdsavdelning bildningsdetaljen" författat en
skrift på tretton sidor över ämnet "Kan du
läsa en bok?". Den är avsedd att vägleda dem
som via fältbiblioteket kommer i beröring med
litteraturen och av vilka många kanske
tidigare huvudsakligen läst tidskrifter sedan de
slutade med skolböckerna. Fältbiblioteket
erbjuder sina låntagare alla slags böcker, icke
minst rena förströelseromaner, men det gör
givetvis vad det kan för att locka dem att läsa
den värdefulla litteraturen. Artur Lundkvists
lilla skrift är framför allt en vädjan för den
goda skönlitterära boken, vars betydelse för
personlighetsutvecklingen han vältaligt
understryker. Han definierar skillnaden mellan den
ytliga underhållning som de rena
förströelseromanerna skänker och den djupare,
stimulerande underhållning som den äkta litterära
konsten ger den rätte läsaren. Att folk går vid
sidan om de goda böckerna beror till stor del
på den missuppfattningen att eftersom det
finns en kategori böcker som utbjuds som rätt
och slätt "underhållningslitteratur" så kan den
övriga litteraturen inte vara underhållande
utan blott och bart "värdefull", "uppbygglig"
eller något annat som låter lika avskräckande
för en person i behov av avkoppling.
Artur Lundkvist är ju i vanliga fall inte
vad man kallar en populär skribent. Men
denna i massupplaga spridda skrift är ett
mönster för en populär framställning av ett
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
