Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Johannes Edfelt: Tankar vid aftonlampan. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TANKAR VID AFTONLAMPAN
med tysta strömdrag under minnets tröskel
och som i drömmen glimtlikt uppenbaras . ..
(O, spindelväv som darrar för en vindfläkt,
och fukt som frätt tapeters blomsterslingor,
och viskningarna ur en brunn som sinat!)
— Vad ska jag säga dig, mitt barn, vad kan jag
väl säga dig? Kulisser, gröna slöjor
är allt vad här vi se. Vi jaga efter
den verklighetens bild som aldrig låter
sig fånga. Vad vi gripa är fantomer,
skenbilder bara — också jägarn är det! —
men aldrig nå vi verklighetens väsen.
Vad kan jag säga dig, blod av mitt vilsna
och tunga blod? Allt ska du själv få pröva.
Vad detta är: att upp till halsen stå i
det ondas sump och veta att du kämpar
mot djävulskhet, det har ditt upphov prövat,
och det är mångas sak... Men ytter värre
är kampen mot det frätande och lömska
tvivlet på det du kämpar för! Ack, ofta
ska frågan plundra dig: har målet värde?
En kväll kan ångesten, den mörka, nakna
urångesten som ruvar i oss alla,
jaga dig ut på blanka trottoarer,
piska dig bort från stadens hus och lyktor
till mänskotomhet; stjärnans svärd kan borra
sig in i bröstet: vad är frihet? Vinner
du ett, förlorar du ett annat; gör du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
