Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- April. N:r 4
- Jan Fridegård: Om påverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN FRIDEGÄRD
Jack London och Hamsun, som påverkat så
många, lyckades jag helt undgå. Jack London
var för vildmarksbetonad för mig, hans
gestalter alltför starka och sunda. Även om Hamsun
tjusade mig med "Sult" och "Mysterier", så
retade han mig alltid med sin skildring av
kroppsarbetare. Ofta beskriver han dem som
dolska, knotande analfabeter, missnöjda som
ställer till ofog åt sin utmärkte arbetsgivare,
som dock ädel och sorgsen vill deras bästa.
Men så slutar det också ofta med att hans
blivande måg, en ung, stark och intressant
student, skjuter ut sin behandskade hand i en
rak höger och den klumpige, jättestarke
arbetaren sjunker ihop medan hjälten går lugnt
och likgiltigt därifrån, följd av den
beundrande flickan.
Detta medvetna fördummande av människor,
som för resten också återfinnes i Jack Londons
skildringar av svenskar, gjorde att deras
storhet på andra områden betydde mindre för mig.
Men det fattas dem inte efterföljare.
*
Under den tioårsperiod jag nyss nämnde
hade jag ingen varaktig stad och inte kunnat
tänka på att skaffa mig några egna böcker,
även om jag då och då längtat efter det. Men
en gång, mot periodens slut, satt jag hemma
arbetslös och då kom en bokagent in till oss i
statköket. Han visade provband på bland annat
"Nordens Flora" av Lindman och "Berömda
filosofer", tio stora band. Fast utan ett öres
inkomst och utan framtidshopp köpte jag de
båda bokverken på avbetalning. Min moder
stod vid spisen och följde våra förehavanden
med oroliga ögon. När agenten belåten gått sin
väg, frågade hon:
— Hur mycket köpte du för?
— Ä, en sex, sju hundra.
— Det är mer än pappas årslön.
Hon sade inte mera och jag läste bort oron
och självförebråelserna när böckerna kom.
Filosoferna gjorde ett oerhört intryck på mig,
särskilt Schopenhauer och Emerson. Den förre
opererade kallt bort den ande jag så tydligt
känt mig äga och en hel marsnatt gick jag ute
och lät hoppet fara. Jag känner ännu efter
tjugu år den snöluktande natten med
kvill-rande vatten i tussilagodikena.
Emerson och det vackra verket om
blommorna gav mig så småningom tillbaka min
ande och jag beslöt att en gång tänka ut ett
filosofiskt system där alla skulle få andar, både
ormar, spindlar, stenar och människor. När
jag sedan blev bekant med teosofien, fann jag
att jag som alltid var förekommen — allting
hade redan ande och själ.
Men att den filosofiska litteraturen skapade
den slags trotsiga tro som lär finnas i en del
av mina arbeten, är jag övertygad om. Jag
kunde naturligtvis aldrig betala bokverken,
landsfiskalen tog tillbaka dem efter något år
tillsammans med min kostym och en jättelik
skrivmaskin som skrev texten osynligt inne
i sin måge. Men jag ångrade aldrig affären —
för andens skull hade man rätt att lura
medmänniskor, ansåg jag.
Ett par författare som jag kände började
en gång sin författargärning med att låta
trycka visitkort där deras nya titel stod. Så
säker var inte jag, men under tyngden av allt
jag läst och smält till hälften började jag
skriva. Massor av svammel i alla tänkbara
former. Det varade några år, sedan kom ett
par års tystnad och nästan omedvetet
lyssnande i mig och när jag åter tog upp pennan,
löpte den inte längre 6å lätt. Vid den tiden
blev jag bekant med böcker av några andra
stora ryssar och strax därefter med Anatole
France.
Gorki blev för mig en uppenbarare och en
impuls till att jag själv började skriva. Jag
kände igen hans barfotalassar likaväl som
Tjechovs forkarlar, men det var ändå inte
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0308.html
