Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - John Donne: Två dikter. I svensk tolkning av Anne-Marie Lundström - Ett avsked vari han förvisar sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN DONNE
Men vi, i så förädlad kärleks eld
att vi ej själva veta vad den är,
den ena i den andras hjärta ställd,
ha ej till mun och händer blott begär.
Ty våra själar, som till en smälts ner,
de skiljas ej, om ock jag far åstad.
De sträckas bara ut, så som det sker
då guldet hamras till ett lövtunt blad.
Om de är två, är det på samma sätt
som en kompass med dubbel nål är två.
Din själ, dess fasta nål, står still och rätt,
men rör sig, om den andra börjar gå.
I tavlans mitt den fasta nålen står —
den andra rör sig, och i samma stund
hon böjer sig och lyssnar i dess spår
och rätar upp sig, när den gjort sin rund.
Så skall du bli för mig, som fjärran far
och irrar kring som tavlans andra nål.
Din fasthet gör min cirkel hel och klar,
och här i utgångspunkten är mitt mål.
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
