Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Artur Lundkvist: Böcker från väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER FRÅN VÄSTER
Det är mycket klar luft i boken, allt tycks
avteckna sig mot solbelyst snö eller blå
himmel. Författarinnan behärskar grundligt alla
detaljer, hon känner träet i de nötta
bordsskivorna och repet i räddningslinorna, hon
känner nederlagssmaken på vinblandningarna
och kaffeblasket, och hon kan ge övertygande
bilder av motståndet under ytan av
resignation: prästen som kungör allierade
radionyheter i kyrkan med ett eget kodesystem,
ostarna och korvarna som lagras i alpfarmens
hemliga källare, matbördorna som om natten
bärs upp till männen i bergen, kvinnorna som
stickar vantar med norska bildmönster som
vägleder flyktingarna i stället för kartor. Sedan
kan man invända att flickans godtrogenhet,
som intrigen bygger på, betänkligt undergräver
den övriga framställningen av henne, vidare
att kärlekshistorien är rätt konventionellt
upplagd och hjälten alltför veckotidningsaktigt
skön och djärv, "en man som skulle betrakta
en soluppgång förr än en kvinna och som
tyckte mer om smaken av bergshöjder än av
vin". Psykologiskt visar boken något av
tidstypisk amerikansk schablon, men tekniskt-artis-
tiskt är det en styv prestation.
«
En krigsbok som är annorlunda kan man
kalla Harry Browns debutarbete "A Walk in
the Sun". Det är den amerikanske soldaten av
i dag, hans synpunkter och reaktionssätt, hans
jargong och humör som uppfyller denna
vältrimmade krigsberättelse. Den är som ett stycke
realistisk film som med dialog och ljudeffekter
sluter sig tätt till människor och händelser,
utan tillrättaläggning för publiken. Författaren
är noga på sin vakt mot allt som kan verka
falskt och patetiskt uppstyltat just med tanke
på alla filmförsyndelser i den vägen. ("När
han sa något sådant som Vi kommer nog att
klara oss! kände han sig som en idiot. Det här
var inte film.") Det är ett mycket litet avsnitt
av kriget Brown valt ut åt sig. En
infanteripluton deltar i landstigningen på italienska
fastlandet, förlorar befälhavaren och blir
bortglömd på ena flanken. Männen trycker i
sanden utan att något händer, under en obehaglig
känsla av att något är fel, och tar sig sen över
till en skogsdunge under ledning av ett par
villrådiga och föga befälsivriga sergeanter.
Be-skjutning från flygplan förorsakar deras första
offer, innan de marscherar i väg för att besätta
en bondgård vid en bro. När de med
handgranater förstört en tysk pansarbil känner de
sig genast bättre till mods och går till angrepp
mot sitt mål. Där avbryter författaren med en
ironisk gest sin framställning utan att tala om
utgången av striden.
Alltså ett hörn av kriget sett genom det
amerikanska soldattemperamentet! Författaren är
ett med individerna i plutonens kollektiv, han
tänker och talar, känner och iakttar på deras
sätt, men samtidigt bevarar han överblicken
över den gemensamma erfarenheten. Krig är
det tråkigaste som finns på jorden, heter det
Det är framför allt att vänta och beväpna sig
med ändlöst tålamod. Ingenting händer
någonsin i tid eller riktigt som man väntat sig, det
är alltid något som blir fel. Även sensationerna
verkar snart uttråkande, som att se en dålig
film om och om igen. Männen tror aldrig det
ska ta slut och en av dem talar ständigt om
slaget om Tibet som de ska utkämpa på gamla
dagar. De ogillar alltid landet de befinner sig i,
antingen är det hett och dammigt eller vått
och kallt. Men de lär sig uppskatta själva
jorden, som de kan gräva sig ner i eller klänga
sig fast vid, skyddade bara av några grässtrån
och en intensiv vilja att inte synas. En av
sergeanterna bryter plötsligt samman, han har
varit med för länge och krigströttheten har
urholkat honom, han sjunker viljelöst in i en
mardröm av overklighet. Vad som annars
håller dem uppe är dels förrådet av minnen, dels
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
