Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Filosof på landsvägen
Eli F. Heckscher: Historieuppfattning,
materialistisk och annan. Bonniers
1944. 9:50.
Professor Heckschers livsgärning har nått
pensionsålderns samlingspunkt, och det har
för denne författare varit en bjudande
anledning att ge sina tankar om människoåldrarnas
utveckling en ännu högre lyftning än tidigare,
ja nära nog så hög som det historiska
saksinnet medger. Det har inte skett i monumental
yttre form — den företrädes i stället av
festskriften till jubilaren ("Studier i ekonomi och
historia", Almqvist & Wicksell, 10:—), även
den rik på fängslande perspektiv av långt mer
än facklig räckvidd. Heckschers egen
essaysamling är denna gång frigjord från
lärdomsverkstadens yttre tvång på ett sådant sätt, att
man drar sig för det bleka ordet "populärt";
för en litteraturläsande publik må han hellre
presenteras som den nye filosofen på
landsvägen — både i sin rationalism och genom sitt
sinne för det irrationella skulle han för övrigt
väl tåla vid en sammanställning med Johan
Henrik Kellgren.
De flesta bidragen är större och mindre prov
på det historiska studium, som vi kallar
ekonomiskt men som i Heckschers vidaste
till-lämpning är i fylligaste bemärkelse
sociologiskt. Rubriker som "Det gamla svenska
samhället" eller "Det svenska penningväsendets
öden" hänvisar omedelbart till
fågelperspektivet, medan studierna över t. ex. Ostindiska
kompaniet eller 1600-talets kopparmarknad får
sitt mervärde — utöver klarläggandet av ett
i och för sig centralt ämne — genom förmågan
att med breda paralleller göra dem till
väsentliga samhällshistoriska exempel. Exempel på
vad Heckscher kommit fram till som avgörande
för varje meningsfullt studium av det
förgångna — på historieuppfattning. Över allt
vad forskning heter står spörsmålet om varför
man alls befattar sig med släktenas öden och
hur. Stoffet rymmer bokstavligen allt i
människans värld, konsten att välja blir den allra
första men möjligheterna är otaliga. Enligt
somliga — inte minst svenskar — rör det sig
egentligen om staten, enligt en berömd jude
om klasskamp o. s. v. Mot allt sådant
förkunnar nu Heckscher historiens universalism;
den bör ge rum för alla huvudlinjer, man bör
inte söka den enda sanningen, man bör
däremot urskilja vad man vill anse som huvudsak
och bisak. En mycket tänkvärd praktisk
till-lämpning har adress till skolan och går ut
på att i de historiska huvudskedena vart för
sig skjuta fram det då mest bärande
utvecklingsdraget: grekerna — "den moderna
människans" uppkomst; romarna — den politiska
gestaltningskraften; äldre medeltid —
kristendomen, kyrkan, etc. Nu som av gammalt får
detta synsätt sin udd främst mot en
orientering, som utåt kommit historien att framstå
närmast som förfluten politik. Den utan fråga
högst reklamerade och den kanske alltjämt
farligaste historieuppfattningen är emellertid den
"materialistiska", och för ekonomisk historia
blir ju dess omprövning särskilt angelägen.
Resultatet blir en genomgripande rasering och
frigörelse: om någon kraft är överordnad, är
det den andliga eller de andliga. Denna
grundsyn, här endast antydd, ger i själva verket
mycket högre relief åt ekonomisk och annan
"materiellt" orienterad betraktelse än vad
kvasi-marxistiska patentsökare förmått. — En annan
och inte heller speciell principsak är historiens
metod, och här bidrar nu fackmannen
Heckscher med en kombination som låter både
torrare och mindre allmängiltig än den är:
sam-hällshistoria och statistik. Det är i korthet
en handledning i konsten att få fram talande
siffror och att lyssna till dem, något som varje
framställning av sociala sammanhang borde
lägga sig vinn om — få har större
förutsättningar än Heckscher att böta oss för en
naturlig sifferleda.
Det vore överflödsgärning att i dessa spalter
dröja vid Heckschers framställningskonst eller
vid framtidsförväntningarna på pensionären
som forskare och författare. Möjligen har dock
hans resning som samhällstänkare, som
filosof i 1700-talets bemärkelse, undanskymts av
mångfalden i hans insats. Då han nu själv
tagit historieuppfattning som devis, är det
förvisso värt att uppfattas. Tom Söderberg
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
